Kommer ni ihåg den originelle gubben i en av Hasse Alfredsons sketcher som så noga bevakade sina besparingar. Han som resonerade så här:

– Ungarna tror inte att jag är så dum att jag stoppar in pengarna i madrassen.

– Alltså, var det just vad jag gjorde. Men för säkerhets skull så låste jag in madrassen i mitt bankfack.

Lika klokt har vi alla betett oss de senaste åtta åren. Madrassen i det här fallet heter Premiepensionsmyndigheten (PPM), vars ena uppgift är att sända ut små obegripliga orange kuvert och vars andra uppgift är att ta ut en avgift om 2,5 procent av vår månadslön och föra över den till någon av PPM:s 700 fonder.

Sju av tio har gått back på PPM
Någon framgång har detta av staten påtvingade fondsparande hittills inte varit. Av en genomgång i tidningen Dagens Industri framgår att sjuttio procent av PPM:s alla 5,8 miljoner sparare gått back om de varit med från starten.

Den genomsnittliga förlusten är minus en procent. Det är också vad de sparare som inte valt fond utan hamnat i ”soffliggarfonden” förlorat. Uppemot en halv miljon fondsparare har dock förlorat tio procent eller ännu mer av sitt sparkapital.

Nu kan man förstås tycka att det trots allt rör sig om begränsade belopp. De flesta som deltar i fondlotteriet har ännu inte satt in mer än omkring 50.000 kronor, den genomsnittliga årliga insättningen är 5.000 kronor. Att bli lurad på några tusenlappar är inte hela världen, även om det aldrig är roligt att bli blåst på pengar.

Rent principiellt kan man dock undra varför staten tvingar folk att delta i ett lotteri vars utfall de i praktiken inte kan påverka. Liksom i alla andra lotterier så finns i PPM-lotteriet för varje vinnare också en förlorare.

Insatsen höjs varje år i PPM
Skillnaden är att insatserna höjs varje år i PPM-lotteriet. Ju fler år staten plockar in avgiften, desto större blir det insatta kapitalet och desto större är risken för att spararen förlorar en stor del av sin pension.

Varje år går omkring hundratusen personer i pension. Lika många som har turen att vinna pengar, lika många kommer relativt att förlora pengar – och vill det sig illa kommer de rentav att gå back. Madrassen hade varit bättre.

Ett till leda upprepat påstående är att aktier på längre sikt ger bättre avkastning än räntepapper. Det kanske gäller på mycket lång sikt, men bara förutsatt att deltagarna har turen att gå in i lotteriet vid rätt tidpunkt och lämna det vid rätt tillfälle.

Om nu staten bara velat garantera alla pensionärer en lika andel i en framtida värdestegring på börsen hade den saken kunnat ordnas mycket enkelt helt utan individuella lottsedlar. Det hade kunnat ske genom att man konstruerat ett utjämningssystem som kompenserar alla pensionärer för börsens svängningar över tiden, rent tekniskt är det en barnlek. Ett sådant system är rationellt, rättvist och neutralt. AP-fonder är visst dess namn.

Folket ska fås att älska den finanskapitalism som störtar världen i fördärvet
Men det gjorde inte konstruktörerna av PPM. Orsaken var att de ville förmå folket att älska den finanskapitalism som nu håller på att störta världen i fördärvet.

Jag har inget emot hasardspel, så länge jag själv kan kontrollera förlustrisken. Men det är ett nederlag för förnuftet att ansvarslösa fondkapitalister att helt godtyckligt gör vissa pensionärer till vinnare och andra till förlorare.

Lägg ned PPM!