”Vi är för dåliga på beröm”

Beröm är en bristvara på många arbetsplatser – och det är inte bara cheferna som har svårt att säga några uppskattande ord.

– Jag kan gå till mig själv. Jag har en arbetskamrat som är superduktig, men äger jag det till henne? Nej, aldrig! Varför? Jantelagen kanske, funderar Birgitta Högdahl, undersköterska på Stöde vårdcentral i Me-delpad och aktiv i Kommunal.

De flesta får ändå någon gång höra att de gör ett bra jobb – men inte alla:

– Tyvärr händer det aldrig. Jag får hoppas att jag gör ett bra jobb i alla fall – fast ingen säger det, berättar Anna-Karin Nylund, elevassistent på Korpenskolan i Boden och bland annat arbetsplatsombud i Kommunal.

– Vi är alldeles för dåliga på att ge beröm. Man ger hellre kritik till arbetskamraterna. Det borde vara tvärtom, tycker Gunilla Andersson, vårdbiträde i hemtjänsten i Nyköping och arbetsplatsombud i Kommunal.

Kvinnor får mer uppskattning än män
Kvinnor får mer uppskattning än män – även om en majoritetet av båda könen svarar att de får uppskattning ibland eller ofta.
Arbetskamraterna är mest generösa med berömmet, följda av cheferna. De som jobbet utförs åt – kunderna, eleverna, patienter eller vilka det nu är – ger ungefär lika mycket beröm som cheferna.

– Som serviceelektriker får jag ganska ofta höra av kunderna att jag har gjort ett bra jobb. Samtidigt är kunderna ganska bra på att med minspel och små suckar visa att det blev dyrare än de hade tänkt sig. Cheferna och arbetsledarna är det sämre med, berättar Johan Olin, Klädesholmen, elektriker i Stenungsund och fackligt aktiv.

”Fråga inte hur många som säger att det jag gör är skit”
Hans slutsats i kortversion: Kunderna uppskattar ett bra jobb. Cheferna uppskattar ett lönsamt jobb.

Maria Andersson är kontorist på Byggnads avdelningsexpedition i Västerås och fackligt aktiv i Handels. Hon får uppskattning av både chefer, arbetskamrater och medlemmar.

– Det är tacksamt att jobba på facket, men fråga inte hur många som säger att det jag gör är skit.

Mats Pejer