De anställda på Saab är luttrade. Kriserna har avlöst varandra.
– De har varit många men nu är det den riktiga krisen, säger Britt-Marie Larsson.

  /media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/brittmarielarsson4908.jpg
  Britt-Marie Larsson

Trots att hon och hennes arbetskamrater inte talar så ofta om bilkrisen så finns ändå oron där. Och neddragningarna märks redan nu.

– Det är inte roligt att se sina arbetskamrater försvinna, säger Britt-Marie Larsson som är 53 år och har jobbat på Saab i 35 år.

Hon har svårt att föreställa sig vad hon skulle arbeta med annars.

– Alla kan inte jobba inom äldreomsorgen, säger hon.

Att GM vill sälja Saab ser hon inte som något enbart negativt. I alla fall inte om det finns andra köpare.

Betalt för att sitta
På eftermiddagen i dag ska hon gå till jobbet.

Precis som många andra gånger de senaste månaderna räknar hon med att bara sitta och inte göra något speciellt i åtta timmar. Efter raset i bilförsäljningen har produktionen av nya bilar minskat kraftigt.

– Jag får betalt för att sitta, säger hon. Eftersom jag inte har några komptimmar kvar måste jag gå till jobbet.

– Vi sitter hela dagarna. Läser lite, löser korsord och umgås. Sedan går vi ett varv. Det är inte bra, men vi försöker att ha det så trevligt vi kan, säger Britt-Marie Larsson.

Väntans tider
Det är trist men hon tycker ändå att Saab har hanterat arbetsbristen på ett bra sätt.

En del av tiden har de fått gå jobbkurser och även lärt sig hjärt- och lungräddning. Ibland har de också fått träna på arbetstid.

Det är väntans tider.

GM väntar på besked från den amerikanska kongressen ifall koncernen ska få sitt lån. 
Bilarbetarna i Trollhättan väntar på jobb. 
Vad skulle det innebära för Trollhättan om Saab skulle läggas ned?

– Det skulle bli en katastrof, säger Britt-Marie Larsson. Inte bara för Trollhättan utan även för orterna här omkring.