ESSÄ. Tidigt på morgonen den 19 mars 1940 väntar några okända män utanför min farmors lägenhet i Stockholm. De väntar på hennes fästman Ferdinand och tar honom med sig just när han ska gå till jobbet. Ferdinand var en fackligt aktiv timmerman från Wien som flytt till Sverige undan nazisterna.

Utom sig av förtvivlan, med kännedom om att nazistiska agenter jagar sådana som honom, gör farmor förfrågningar hos myndigheter men ingen vill ge besked om vad som har hänt.

Efter veckor kommer äntligen ett brev där Ferdinand skriver att han ”befinner sig i ett område med skog och snö där vi måste arbeta.” Han har internerats i lägret Långmora i Dalaskogarna, på sin fråga varför han måste sitta i läger får han till svar ”för att du är flykting.”

Utan rättslig prövning
I Ferdinands hundratals brev och andra dokument jag ärvt har förhållandena och myndigheternas inställning till de anti-nazistiska flyktingarna visat sitt tydliga ansikte. Jag har berättat om det i dokumentärromanen I krig och kärlek, utgiven 2001.

I likhet med tusentals andra politiska flyktingar hålls Ferdinand inlåst och isolerad från samhället utan att ha begått några brott, utan rättslig prövning och utan tillåtelse till advokat.

Efter 3 år och 5 månader släpps han efter att ha dragit på sig njurtuberkulos, vanvårdats och varit nära att dö, men ända till krigsslutet förbjuds han att vistas i Stockholm där hans fästmö bor.

Utan ursäkter
Varken förklaringar eller ursäkter från myndigheternas sida har getts intill denna dag.

Som många andra klagar Ferdinand efter kriget hos Sandlerkommissionen som utreder förhållandena kring interneringarna. Men Sandlerkommissionen, ledd av Richard Sandler, en av hjärnorna bakom utlänningslägren, tillgriper inga avgörande åtgärder.

Lätt att bli inlåst
Den nyutgivna boken Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga tar äntligen ett helhetsgrepp över lägerverksamheten i Sverige under andra världskriget.

I minst 14 interneringsläger för utlänningar kunde människor frihetsberövas utan rättegång på obestämd tid.

Att ha deserterat  från Hitler eller ha en vänsterpolitisk åskådning var nog, även socialdemokrater, syndikalister och pacifister drabbades.

Det räckte med att myndigheter ville observera någon för att de skulle frihetsberövas.

Utländska kvinnor kunde anklagas för lösaktighet och arbetsovilja (gällde även de med arbetstillstånd) och låsas in.

Lättfångat byte
Syftet med arbetskompanier för värnpliktiga med vänstersympatier beskrivs lite troskyldigt i boken som något tänkt att förhindra kommunistisk infiltration i förbanden.

Mina släktingar har vittnat om att det räckte med att vara prenumerant på en kommunistisk tidning för att hamna där, att man tvingats gräva sina egna gravar och upplysts om det fiffiga i ”att hålla kommunisterna som ett lättfångat byte när Sverige kom under nazistisk flagg.”

Förstörda dokument
I krig och kärlek är allt tillåtet kan det tyckas men det kanske mest anmärkningsvärda är att sekretessbelägga dokumenten kring lägren under 50 år och i många fall gallra ut dem innan sekretesstiden löpt ut. De papper som rör min järnvägsanställda morfar och andra norrlänningar som tvångsförflyttades är uppbrända i förtid.

Tvångsförflyttningarna går därför inte att föra i bevis.

Morfar fick inom ett dygn ge sig av från Luleå till Vimmerby (beskedet gavs på nyårsafton 1940) om han ville behålla jobbet. Familjen hade att sälja huset till underpris och skynda efter.

Ingen vill sopa rent
Många drabbades hårt socialt och ekonomiskt och kom på obestånd. Hur enkelt är det inte för myndigheterna idag att kritisera Guantanamos rättsvidrighet men visa noll intresse för att sopa rent på den egna bakgården?

Bok: Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga.
Författare: Niclas Sennerteg.
Författare: Tobias Berglund.
Förlag: Natur & Kultur.

Lena Kallenberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn