Dan Andersson packar ihop sin politik

Dan Andersson packar sin ekonomiska politik i en flyttlåda. Han slutar efter åtta år som LO:s chefekonom.

Visst har arbetarna fått det bättre. Men det som fortfarande bränner är misstagen under EMU-debatten, anser Dan Andersson, LO:s chefekonom som i fredags gick i pension.

Dan Andersson växte upp i Borås. Hans ensamstående mamma jobbade likt många andra i textilindustrin, som efter låglöneländernas intåg på världsmarknaden nu är ett minne blott.

Och barndomen har satt spår.

– Min fru tycker att jag är präglad av det nästan kalvinistiska, det stränga i synen att man ska ”försörja sig själv”, och att det ”inte finns en sjö av pengar att ösa ur”. Det är nog ännu ett skäl till varför jag ska sluta nu, säger Dan Andersson.

Ansvar
Arbetslinjen är alltid närvarande i hans resonemang, med lika lön för lika arbete och med väl utvecklade välfärdssystem. Men också med ansvar, både hos den enskilde och i den kollektiva lönebildningen.

Det har lett till återkommande schismer med Riksbanken, en instans som genom ränteändringar både kan understödja lönerörelsen och försvåra den.

– Man ska inte tro att det är några gudar som sitter i Riksbanken, men de som säger att jag bara kritiserar hör inte de gånger jag håller med. Vi accepterade till exempel tolv räntehöjningar fram till i våras innan vi ansåg att det var nog.

Misstagen
När Dan Andersson kommenterar EMU-omröstningen (2003) blir tonen allvarligare. Här begicks misstag. Så stora att de bäddade för dagens borgerliga regering.

LO krävde buffertfonder, fick nej och ställde sig inte bakom ett EMU-inträde.

– Både Svenskt Näringsliv och regeringen trodde att det bara gällde att lösa det här snabbt. De fick folket emot sig, med all rätt.

Självkritisk
Men Dan Andersson är självkritisk.

– Jag var så upptagen av EMU-debatten att jag inte såg att arbetslinjen föll samman. Jag såg inte fullt ut vad som skedde med a-kassan, med sjuklönesystemet och arbetsgivarinträdet och allt det som gjorde att sossarna sedan föll.

– I två års tid var vi inte observanta på hur svaga systemen blev och då kunde Anders Borg gå bakom ryggen på oss och fånga upp dessa frågor.

Vad skulle du ha gjort om du sett vad som hände?

– Vi hade bara kunnat argumentera, men då skulle det ändå ha debatterats.

Varför såg man då inte det här från socialdemokraternas sida?

– P-O Edins (LO:s tidigare chefekonom) förklaring skulle ha varit ”framgång föder dumhet”. Man hade haft så många vinster fram till 2000 med saneringspolitiken. Man såg inte till att värna de mekanismer som är nödvändiga i en välfärdsstat med höga skatter och som gör att folk ändå arbetar.

– Det är egentligen inte svårt att se. Det står i alla läroböcker. Men socialdemokratin var intellektuellt tunn efter 2000.

I ett längre perspektiv och i reda pengar har LO:s linje ändå lyckats. Arbetarklassen tjänar och konsumerar mer, och barn från arbetarklassen går oftare på universitet. Och i takt med att ekonomin och produktionen förändras blir de klassiska arbetaryrkena färre.

Men denna utveckling har också förändrat synen på samhällsklasserna, enligt Dan Andersson.

På 1950-, 60- och 70-talen var arbetarklassen medveten och optimistisk. Därefter har värderingsgränser delvis suddas ut. Arbetsrätt bygger i dag inte längre på begreppet klass utan på diskriminering.

– Vad som är vänster, vad som är arbetarklass och vad som är underställt är lite suddigare nu. Och det har blivit mycket svårare att bygga politik på alla de här verklighetsbilderna.

Ändå anser Dan Andersson att klass och kön fortfarande styr.

– Ja, absolut. Hur gammal är du, vilket kön har du, vilken klass tillhör du, ta reda på de sakerna så ser du vilka konflikter som finns.

Dan Andersson lämnar hetluften mitt under den största krisen på 80 år. Han skyller inte bara på amerikanska bolån utan anser att hela finansmarknaden hamnat i obalans.

Dessutom håller han bara delvis med alla rop på hårdare regleringar.

– Ska vi reglera måste vi hitta någon som kan reglera, någon som vågar. En polis måste våga gå ut på gatan och inte bara åtala folk i efterhand. De som ropar på regleringar gör det ofta för lätt för sig.

– Jag är säker på att finanskrisen kommer att skaka om ganska mycket, och för en ekonom är det som för en läkare när han får in intressanta lik, enormt spännande.

Dan Andersson lämnar LO, men fortsätter att delta i debatten.

– Mitt sikte är inställt på åtminstone 70 år. Se på Assar Lindbeck (i dag 78 år). Och Rudolf Meidner var 84 år när han kom upp till mig, lämnade över nyckeln till sitt arbetsrum här på LO och sa: ”Nu börjar jag känna mig lite trött”.

Vart tar  du vägen?

– Olika hintar har kommit men ingenting är klart.

– Men man ska inte sitta på samma stol för länge. Man hindrar andra, men man hindrar också sig själv, säger Dan Andersson.

FAKTA / LO:s chefekonomer
Rudolf Meidner, 1945-1966, som tillsammans med Gösta Rehn gjorde LO-ekonomerna till ett begrepp
Clas-Erik Odhner, 1966-1984
P-O Edin, 1984-2000
Dan Andersson, 2000-2008
Lena Westerlund 2008-