Den 20 november  antog Sveriges riksdag genom alliansen och socialdemokraterna Lissabonfördraget mot folkviljan. Några få i dessa partier debatterade mot fördraget, men valde att lägga ner sina röster när beslutet togs. Detta för att inte gå miste om sin plats vid köttgrytan.

Så kan det gå när partipiskan viner. Personval är därmed dött som företeelse tillsammans med folkets demokrati. Nu är det bara att anpassa nationen till den nya verkligheten. Våra folkvalda i stat och kommun är förtjusta i att spara på alla områden och har nu en unik chans i den genren.

Överstatlighet
EU beslutar i 70 procent av våra angelägenheter och därmed måste vår riksdag minimeras i motsvarande grad.
På så sätt kunde vi klara oss med 105 riksdagsmän. De övertaliga 244 personerna kan genom arbetsförmedlingen omskolas till normalavlönade tjänstemän för att effektuera direktiven från Bryssel.

På sikt kan riksdagen minskas än mer när kommunerna allt mer har direktkontakt med EU. En annan företeelse att titta närmare på är vår regering som består av 22 ministrar medan den stora nationen Frankrike klarar sig med 15 ministerposter.

Upp till bevis
Moderaterna säger att arbetslinjen ska vara förhärskande för menigheten. I logikens namn ska väl även detta gälla våra politiker. Vi har inte råd med politiska frifräsare i finanskrisens brutala värld. Upp till bevis om handlingskraften räcker till att effektivisera det egna reviret.

Lasse Ljungh