Krisåret 1992 steg varselsiffrorna som en raket och summeringen vid årets slut stannade på 185.000 varslade. Dit når inte årets rekordnoteringar, men den nuvarande takten är illavarslande.

  /media/lotidningen/media/images/bylinebilder/analysto.png

Under den djupa krisen för 16 år sedan försvann runt en halv miljon jobb, och de branscher som då var hårt ansatta och plågade av massvarsel är desamma som nu figurerar i nyhetssändningarna. Byggbranschen och exportindustrin drabbades först, men i ett senare skede nådde krisen också övriga sektorer.

Hur långt jämförelsen går att driva är i dagsläget högst osäkert, men att döma av prognoserna väntar mycket dystra tider för de anställda. En arbetslöshet på 10 procent och 150.000 färre sysselsatta om två år är inte längre en orimlig tanke, och det betyder tvärstopp i hela ekonomin.

Oanad kraft i vågen
Krisens dramatiska förlopp har hittills överraskat alla, inte minst regeringen. Den analys och de siffror som presenterades i budgeten för 2009 – det var i september – förefaller i dag skrivna i en helt annan tid och för en annan verklighet. Vågen av varsel under hösten har haft en helt annan kraft och omfattning än vad finansministern förutsåg.

I den meningen är mönstret otäckt likt den förra djupdykningen. Den brutala utslagning-en av byggföretag och deras anställda kan skönjas igen. Varselsiffrorna i byggbranschen är redan på väg mot 10.000 byggnadsarbetare. Det är fem gånger flera på ett par månader än under hela förra året. Och fordonsindustrin är mer illa ute den här gången än under 1990-talskrisen. Då var ägarna inte på ruinens brant, vilket nu är fallet för både GM och Ford.

Den dramatiska ökningen av varsel sätter därför press på regeringen. Insatser krävs både inom arbetsmarknadspolitiken och i trygghetssystemen som ska agera dämpare i svåra tider. Med lägre ersättning än tidigare, tuffare villkor för att omfattas av försäkringen och avsevärt mycket högre avgifter är oron bland de anställda lätt att förstå.

Priset kan bli högt
Priset för utslagning riskerar den här gången att bli mycket högre än tidigare. Det gäller den halva miljon människor som lämnat a-kassan sedan början av 2007. Att skynda sig tillbaka för att åtnjuta försäkringsskydd vid eventuell arbetslöshet tar tid – det krävs ett års medlemskap. För att underlätta inträdet halverar därför regeringen den tiden under 2009. Men det tar tid i alla fall och många kanske inte hinner kvalificera sig på nytt innan arbetslösheten är ett faktum.

Den snabba utslagningen av arbetsplatser, och den ökade otryggheten för dem som drabbas, rymmer också en annan allvarlig risk. Det historiska fackliga bejakandet av alla slags rationaliseringar, vid strukturomvandlingar eller som en följd av svag efterfrågan, kan upphöra.

Nya förutsättningar
Anställda och deras fackliga organisationer kan komma att sätta klacken i backen och försvåra omställning, anpassning eller omstrukturering. När det individuella priset för arbetslösheten blir så högt att det är ödesdigert att förlora jobbet minskar förutsättningarna för att säga ja till rationaliseringar.

Detta kan förändra förutsättningarna för näringslivet på ett sätt som ingen förutsett.