Danska fack återgår till grunderna

Köpenhamn den 16 september. Fackligt aktiva demonstrerar utanför ett bygge i blockad på Amager Boulevard. Här arbetar polska byggnadsarbetare för 35 kronor i timmen. Den här sortens konflikter är numera vardagsmat på dansk arbetsmarknad.

UTBLICK En gammal fabrik byggs om till lyxlägenheter. Det isländska byggkonsortiet har anlitat en polsk firma med byggjobbare som jobbar för 35 kronor i timmen.

Och de samverkande byggfacken har försatt bygget vid Amager Boulevard i Köpenhamn i blockad.

– Det här är vardagsmat numera. Vi har fullt upp med sådana här små ”Vaxholmsfall”, berättar Per G Olsen, avdelningsordförande i Dansk Elförbund i Stor-Köpenhamn och visar upp en demonstrations-affisch.

Nya utmaningar
Han talar om arbetslivets nya utmaningar – den fria rörlighetens baksida och svårigheten att rekrytera nya medlemmar till facket. Avdelningen har tappat ungefär 100 medlemmar om året i över tio år.

– Medlemmarna blir mer passiva också. Det är en fara för föreningsdemokratin om det bara är de fasta soldaterna i styrelserummen som fattar besluten, säger han.

– Facket har gått från att vara en kamporganisation till att bli ett serviceorgan. Vi ordnar försäkringar och förmåner från vaggan till graven i stället för att involvera medlemmarna i verksamheten.

Åter till grunderna
I år ser det ut som att medlemstalet har stabiliserats sedan LO Stor-Köpenhamn intensifierat rekryteringen. Facket har flyttat resurser från serviceorganet ut till arbetsplatserna och tagit tag i vardagsproblemen tillsammans med de förtroendevalda. Det är ”back to basic” – en återgång till den fackliga grundidén.

– Det är ett hårt arbete, men man blir väldigt stolt när man lyckas, säger Per G Olsen.

På samma gång ökar problemet med utländska arbetsgivare som kommer till Danmark och betalar sina arbetare en femtedel eller ännu mindre av en dansk arbetares lön.

Ändring i lagen
Vaxholms- eller Lavaldomen tycks varken ha löst eller förvärrat det problemet. Däremot har de danska parterna tillsammans med regeringen snabbt enats om att ändra utstationeringslagen för att tillmötesgå EU:s domstol. Den nya lagen innebär att utländska företag måste tillämpa det mest representativa och landsomfattande kollektivavtalet i landet, där också lönenivån tydligt ska framgå.

LO-sekreteraren Marie-Louise Knuppert ser uppgörelsen som en seger för den nordiska modellen.

– Men den ställer oss inför nya utmaningar. En del avtal måste ändras så att de har en tydlig minimilön och vi måste börja förhandla mer med utländska arbetsgivare. Byggnads har anställt fem medarbetare med polsk bakgrund och på de flesta arbetsplatser finns det redan avtal, säger hon.

Offensiv
Marie-Louise Knuppert är optimist. Hon tycker att nordiska facken ska gå på offensiven och försöka göra den nordiska modellen till en europeisk. Hon talar sig varm för det förslag om en europeisk konfliktlösningsmodell som de nordiska facken fått Europafacket med på att driva. Det skulle kunna bli en motvikt till EU:s domstol.

– Där sitter domare som saknar kunskap om arbetsmarknaden och bara ser till den inre marknaden. Vi behöver en domstol med kunskap om arbetsmarknaden vid sidan av, då är jag övertygad om att vi skulle få andra domar.

Även Søren Kaj Andersen, chef för forskningscentret FAOS, har en positiv syn på fackets position. Trots sjunkande medlemstal och hot utifrån är facket i Norden i dag starkare och mer inflytelserikt än för 20 år sedan, säger han, åtminstone på central nivå.

– Det är allmänt erkänt i den europeiska diskussionen att den nordiska arbetsmarknadsregleringen fungerar bra. Samtidigt är vi konkurrenskraftiga på en global marknad. Detta beror i hög grad på att fackföreningar och arbetsgivare har utvecklat kollektivavtalssystem och blivit erkända av regeringarna som partners i reformarbetet.

Traditionsenligt
Han ser de danska parternas sätt att hantera Lavaldomen som ett ytterligare exempel på denna tradition.

– Här satte sig arbetsgivare, fackliga organisationer och regeringen direkt i det tysta för att se hur man skulle göra. Alla hade en tydlig önskan att bevara det system som man länge varit eniga om. Det är en skillnad mot hur ni har gjort i Sverige. Ni har fått en diskussion mellan facket och arbetsgivarna och inget gemensamt erkännande av att ”nu ska vi fixa det här”.

Ändå tvivlar han på att den danska lösningen kommer att överleva i längden:

– Styrkan är att parterna har hittat en lösning, men det är ingen överraskning om det så småningom blir en ny prövning i EU:s domstol.

Per G Olsen på Dansk Elförbund har också sina tvivel.

– Jag tror inte att man kan hitta nationella lösningar på globala problem. Den nya lagen är ett litet plåster på ett mycket stort sår, säger han.

Bengt Rolfer
Skicka ett e-postbrev till redaktionen