Många rädda för att bli obekväma

Det har blivit tystare och stämningen har blivit sämre på åtskilliga arbetsplatser i krisens spår.

– Många är rädda för att förarga chefen och bli obekväma, berättar Ankie Precenth-Billesson, barnskötare på en förskola i Linköping och bland annat huvudskyddsombud i Kommunal.

– Jag märker att mina arbetskamrater verkligen vill ta reda på vilka rättigheter och skyldigheter de har på en arbetsplats, innan de går in till chefen. Anställningstid, las-regler, konverteringsregler med mera, konstaterar Linda Haugskott, barnskötare i Järpen i Jämtland och bland annat sektionsordförande i Kommunal.

45 procent i LO-opinion svarar att stämningen har blivit mycket eller något sämre i krisens spår. 53 procent märker ingen skillnad – men det behöver inte betyda att stämningen är bra:

– Det har varit dålig stämning en längre tid, bland annat på grund av varsel, berättar Anna-Karin Jemth, Orsa, industriarbetare på Ostnor AB i Mora och aktiv i IF Metall.

Nästan hälften tycker att deras arbetskamrater har blivit tystare och mer försiktiga med att säga ifrån till cheferna.

Däremot är det bara en av tio som säger sig ha blivit tystare i den egna rollen som fackligt förtroendevald.

– Jag är inte fackombud för att jag är känd för att vara tyst, svarar Madeleine Klingberg, vårdbiträde på Enebergs äldreboende i Norrtälje och aktiv i Kommunal, bland annat som arbetsplatsombud.

Det är ett av många svar på samma tema, men det finns undantag. Några berättar att de ligger lågt med krav som kostar pengar.

Kenneth Rosenberg jobbade på Scan i Kävlinge i 23 år fram till nedläggningen tidigare i år. Nu har han ett tidsbegränsat jobb i livsmedelsbranschen:

–Jag märker att man måste vara försiktig med att begära ledighet för fackligt arbete, konstaterar han.