De lurar döden i skogen

Hans Björkman jobbar i Dalaskogarna och är väl medveten om riskerna i jobbet.

REPORTAGET De har landets farligaste jobb. Risken att dö är allra störst i skogs- och jordbruk.
– Vi är medvetna om riskerna. Motorsågen är ett väldigt farligt verktyg, säger Hans Björkman, skogsbrukare i Klockarnäs i Dalarna.

Hans och Mona-Lisa Björkmans gård ligger vackert intill Vågsjön i byn Klockarnäs utanför Falun. Med gården som utgångspunkt har de under de 20 år livnärt sig på skogen. Till fastigheten, som är Mona Lisas föräldrahem, hör cirka 200 hektar skog.

– Både jag och Mona Lisa fick skogen med modersmjölken, säger Hans Björkman.

Men huvudinkomsten kommer från röjning och plantering åt andra skogsägare. De har F-skattsedel och anlitas flitigt av Skogsägarföreningen.

Fullt upp
Någon arbetsbrist har det aldrig varit.

– Skogsägarföreningen består av privata skogsägare som slutit sig samman för att få bättre betalt för skogsvaran. Föreningen anlitar röjare som oss, skogsvårdsfolk. Men en del jobb får vi direkt från skogsägaren, säger Hans Björkman.

Han och hustrun har precis fått i väg döttrarna Elsa, 8, och Matilda, 13, till skolan. Så brukar morgonrutinerna se ut.

– Sedan åker vi till kojan i skogen, tänder i kaminen och tar en kopp kaffe.  Men det går bara att vara där tio minuter sedan blir det för varmt. Då är det bara att gå ut och jobba. Det är väldigt effektivt, säger Hans Björkman.

Härligt
Så här års är det röjning som står på schemat.

Paret röjer i tre timmar på förmiddagen innan det är dags för en ordentlig rast med tupplur och byte till torra kläder.

– Sedan kör vi tre timmar till, säger Hans Björkman.

Mona Lisa Björkman trivs lika bra som maken med tillvaron i skogen.

– Det spelar ingen roll vad det är för väder. Det är skönt med alla sorter. Speciellt nu när jag röjer längtar jag tills jag får komma ut och hänga på mig sågen. Det är så roligt att få se resultatet efteråt.

Farligt
Björkmans slukar allt som står om skogsbruk och har även läst om hur farligt det är att jobba i skogen, jämfört med alla andra yrken.

Enligt Arbetsmiljöverkets statistik löper en man som är 55+ och arbetar inom jord- och skogsbruk störst risk att drabbas av en dödsolycka. 

Säkerhetsmedvetna
Hans är 50 och Mona Lisa 49, så än är det några år kvar tills de når den ”farliga” åldern.

– Vi har gått olika säkerhetskurser hos Mellanskog, Skogsägarföreningen och Skogsvårdsstyrelsen. Tack vare det och sådant jag har läst har jag lärt mig att det är farligast när man fäller träd. Jag har sett när jag fällt träd, och gått en bit därifrån, att de slagit upp över en sten. Då har bakändan flugit upp fyra fem meter – och om jag hade stått kvar hade jag kolat vippen, säger Hans Björkman.

Mona Lisa Björkman har gått flest säkerhetskurser.
– Lite slarv när man gör riktskär och fällskär kan få ödesdigra konsekvenser. Många vill också få ner ett träd om det råkar fastna i ett annat i stället för att falla till marken. Men då riskerar man att få det andra trädet i huvudet, säger Mona Lisa Björkman.
Men hon har aldrig varit med om att hennes egen säkerhet varit hotad.
– Inte vad jag kan komma på, men det är klart att jag kan tänka att ”nu har jag sågat för långt här” och då hamnar trädet där jag inte har tänkt mig.
Mona Lisa Björkman har varit med i motorsågstävlingar som går ut på att kunna hantera verktyget säkert.
– Hon har en säkrare teknik än mig. En gång kom hon hem med ett långt svärd till motorsågen och jag förstod inte vad hon skulle med det till. Mona Lisa sa att det var säkrare. Jag provade, fast jag var skeptisk. Och nu ser jag flera fördelar. Det blir en säkrare fällning eftersom du kan stå på samma sida av stammen hela tiden, säger Hans Björkman.
Han berättar att man med ett långt svärd också slipper att gå med krokig rygg. Man behöver bara böja knäna. 
Säkerhetsutrustningen slarvar paret aldrig med. Skyddskängor, sågbyxor, hjälm med visir och hörselskydd är obligatoriskt. Och de kontrollerar alltid att kastskyddet på sågen fungerar.

Kastskyddet gör att kedjan på motorsågen stannar om något skulle inträffa, om man till exempel råkar stöta i spetsen mot en kvist eller mot bakändan på en stock. 

– Det blir tvärnit på kedjan på en gång, säger Mona Lisa Björkman. 

Hans Björkman har upptäckt att han inte har samma pareringsförmåga som när han var yngre.

– Jag tänker ”värst vad det har blivit mycket ris och sten i skogen”. Förut kunde jag parera bättre om jag snubblade. Nu är jag mer långsam. Och om jag är på väg att snubbla vet jag att nu ligger jag snart på marken. Så att ha kastskydd under förflyttning är nog klokt.

Farligt hemarbete
Personligen tror Hans Björkman att det ibland kan vara farligare att använda motorsågen hemma än i skogen, där kan han ha en mer avslappnad attityd och tänka ” jag ska bara göra det här”.

– När vi flyttade till gården fanns en allé här med gamla björkar. Jag tänkte att ”de där tar vi bort för de är ruttna”. En rönn var krokig i stammen. Jag fällde den och tänkte att jag skulle kapa grenarna en bit ut. Men när stammen låg ner ville den rotera.  Då blev kvistarna som propellrar som slog ner motorsågssvärdet. ”Pang” sa det innan svärdet hamnade rätt ner på foten. Jag hade stålhätta på skorna, men det var lågskor.

– Kastskyddet gick i, men svärdet hann ändå dra av en sena i ena foten. Jag fick in till sjukhuset och sy. Och sedan dess är Långeman och Gullebrand kompisar, senorna sitter iho
p.

Pauser viktiga
Hans och Mona Lisa Björkman brukar säga samma sak till varandra varje gång en arbetsdag väntar då de ska fälla träd:

– ”Ta det lugnt”, säger vi alltid. Om du kommer i en bökig situation, stäng av sågen och tänk i 30 sekunder. Det är stressande att ha motorsågen i gång då. Stäng av och fundera i stället. Det kan vara det sista du gör.

De brukar också tänka på att inte ta det där sista trädet innan de går hem för dagen.

– På kvällskanten börjar man bli trött. Då är sinnena kanske också lite avtrubbade och du kanske har vätskebrist. Men det där är lätt att säga, det är ju så att man kommer in i en viss lunk och bara kör på. Tankarna kan vara någon helt annanstans, säger Hans Björkman.

– Det kan gå så snabbt när det väl händer, säger Mona Lisa Björkman.