Saltsjöbadsandan, det vill säga fria parter som genom avtal förhandlar fram löner och andra arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden, utgör själva kärnan i den svenska modellen. Den innebär mindre statlig inblandning än i många andra länder. En modell som det finns flera skäl att värna över blockgränsen men som socialdemokratin nu verkar svika.

Alliansregeringens arbetslinje och reformer av bland annt skatte- och bidragssystemen har stärkt den svenska arbetsmarknaden. Sedan augusti 2006 har utanförskapet minskat med hela 180 000 personer – den största minskningen under de fyrtio år som statistik har funnits tillgänglig. Sysselsättningen är i dag 80 procent, det vill säga det mål som socialdemokratin satte upp, men aldrig lyckades nå.

Enligt Arbetsförmedlingen är majoriteten av de nya jobb som tillkommit sedan maktskiftet tillsvidareanställningar på heltid. Dessa jobb har även fördelats jämnt mellan könen. Utvecklingen är glädjande, men om Sverige ska klara av den framtida demografiska utmaningen måste utanförskapet fortsätta att minska. Fler behöver jobba längre och moderniseringen av svensk arbetsmarknad måste fortsätta.

En sammanhållen arbetsförmedling är viktig samtidigt som vi tillvaratar mångfalden och kreativiteten från andra och kompletterande aktörer. När konjunkturen nu viker är det även viktigt med utökad arbetsmarknadsutbildning och därför borde till exempel ”Vagge-rydsmodellen”, där privata och offentliga insatser samordnas, spridas vidare i landet.

Svenska modellen skapar högre flexibilitet
Den svenska modellen, som präglas av låg politisk inblandning, är en principiellt tilltalande ordning. Den skapar högre flexibilitet och ger bättre anpassning till branschernas olika förutsättningar än vad lagstiftad lönebildning gör. Parternas förhandlingsrätt och förhandlingsansvar effektiviserar arbetsmarknadspolitiken. Tillsammans med moderna skatte- och bidragssystem utgör de nödvändiga förutsättningar för full sysselsättning.

Frågan är dock var socialdemokraterna står idag. Den svenska modell som de säger sig värna riskerar nämligen att urholkas och skadas om vissa socialdemokratiska löften och förslag skulle realiseras. I Europaparlamentet har socialdemokraterna givit stöd till förslag om att EU exempelvis ska detaljreglera svenska arbetstider. En utveckling mot att EU och inte svenska fack och arbetsgivare bestämmer över löner och arbetstider på vår arbetsmarknad vilket är ett tydligt avsteg från den svenska modellen.

Sahlin kommer med krav
I Sverige fortsätter Mona Sahlin att återkomma med krav om lagstiftad rätt till heltid. Ett förslag som vore beklagligt eftersom det inte ökar antalet heltidsanställningar och dessutom riskerar att rubba balansen mellan arbetsmarknadens parter.

LO, å andra sidan, anser att frågan om heltid i första hand bör hanteras av parterna i kommande avtalsrörelse. Vi håller med – att fler får möjlighet att arbeta heltid är viktig för oss moderater. Ofrivilligt deltidsarbete drabbar främst kvinnor och där har särskilt de offentliga arbetsgivarna svikit. Men lösningen är inte lagstiftning, utan ansvaret faller på arbetsmarknadens parter.

Socialdemokraternas nya talesperson i arbetsmarknadsfrågor Berit Högman borde nu bekänna färg och försvara den svenska modellen. Hon borde klargöra att Sahlins lagstiftningskrav om rätt till heltid inte gäller och dessutom ta avstånd från socialdemokraternas agerande i Europaparlamentet. Eller ska vi tolka signalerna som att socialdemokratin är på väg att överge den svenska modellen till förmån för en arbetsmarknad som ska detaljregleras av riksdagen eller av Bryssel?

Vi menar att ett avgörande villkor för att parterna ska kunna ta sitt ansvar är att politiker håller sig borta från förhandlingarna. Vi ska inte påverka dem genom lagstiftning som förändrar förutsättningarna och rubbar balansen mellan parterna. Många politiker är nog frestade, men att hålla händerna i styr är helt avgörande för att ge arbetsmarknadens parter möjlighet till ett långsiktigt ansvarstagande.

Samsyn över blockgränserna krävs
Om den svenska modellen ska skyddas från politisk inblandning krävs en grundläggande samsyn över blockgränsen om dess fundament. Annars riskerar varje politisk majoritetsförändring att leda till tvära kast som urholkar parternas möjligheter till ansvarstagande.

Mot bakgrund av de pågående huvudavtalsförhandlingarna är denna signal särskilt viktig att sända. Vi kräver därför ett tydligt svar från Berit Högman om hennes inställning i frågan. Det vore ett välkommet och viktigt styrkebesked – för Berit Högman, för oppositionen, och inte minst för den svenska modellen.

Hillevi Engström (m), riksdagsledamot och ledamot av arbetsmarknadsutskottet
Tomas Tobé (m), riksdagsledamot och ledamot av arbetsmarknadsutskottet
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören

Läs också:
Moderaternas fräckhet når nya höjder
Moderaterna sprider blå dunster
Vi trampade på ömma tår
Moderaterna försämrar – vi förbättrar