MVG till fack och arbetsgivare
Arbetsmarknadens parter får högsta betyg – MVG – av Konjunkturinstitutet för insatserna under avtalsåren 2007 och 2008. Omdömet gäller inte minst den lokala lönebildningen som överraskat prognosmakarna.
 |
– De låga ökningarna av löner och arbetskraftskostnader under 2007 och första halvåret 2008 beror på en bättre fungerande och mer ansvarsfull lönebildning, säger Juhana Vartiainen, ansvarig för den årliga lönebildningsrapporten från statliga Konjunkturinstitutet.
Som en direkt följd av utvecklingen har KI reviderat ner sina prognoser för jämviktsarbetslösheten. För närvarande ser institutet en arbetslöshet på 5,7 procent som förenlig med stabila priser.
Tidigare löneprognoser från KI siade om en accelererande löneökningstakt under den treåriga avtalsperioden 2007 till 2009 samt ett prognostiserat snitt för de årliga löneökningarna på 4,6 procent. Men så blev det inte alls.
Så här långt under avtalsperioden är löneökningstakten på arbetsmarknaden som helhet 3,7 procent och ingenting pekar på en högre takt under resten av den, snarare tvärtom.
Pressat av varsel
Höstens varselvåg och den hotande lågkonjunkturen sätter ytterligare press på den lokala lönebildningen. Krav på löneökningar utöver nivåerna i de centrala avtalen minimeras när all kraft riktas mot varselförhandlingar och oro för jobben i framtiden.
Exakt varför det historiska mönstret med höga avtalade löneökningar och höga löneglidningen har brutits vet inte KI. Men att det brutits råder det ingen tvekan om. Om förändringen kommit för att stanna vet emellertid ingen. Teorierna kring det är lika många som prognosmakarna.
Att löntagarna är rationella och inte driver krav som undergräver konkurrenskraften, och i förlängningen hotar jobben, måste ses mot bakgrund av en närmare 15 år lång historia av folkbildning. Samma bakgrund gör att kraven inte är så höga att de skvätter över i ökad inflation.
Både LO:s LISA-projekt (lön, inflation, sysselsättning och arbetsmarknad) och industriavtalet har inneburit betydande pedagogiska insatser som påverkat löntagarna på samtliga nivåer. Att lönebildningen därför fungerar bättre än tidigare är logiskt.
Arbetsgivare fantiserade
De hittills uppmätta löneökningarna ligger nära de förutsägelser som fackföreningsrörelsen gjorde i samband med avtalsrörelsen, och de ligger miltals från arbetsgivarnas fantasieggande uppskattningar.
Efter förhandlingarna våren 2007 förutsåg arbetsgivarna löneökningar på 15 procent under de här åren. Verkligheten pekar nu entydigt mot att de stannar runt tio till elva procent. Det är en takt som till och med ligger under den ideala ökning som, enligt KI, skulle gynna sysselsättning och sänka arbetslösheten.
Om berömmet i KI-rapporten är starkt för redan genomförda prestationer på lönemarknaden – så finns en allvarlig underton inför fortsättningen.
Tuff avtalsrörelse väntar
Med kraftigt fall i produktiviteten, pressade vinstmarginaler och en pågående kris som ingen med säkerhet kan bedöma storleken av beskriver KI 2010 års avtalsrörelse som en tuff tillställning. Utrymmet för löneökningar krymper väsentligt jämfört med dagens löneökningstakt.
– Vi talar inte om ett utrymme som krymper med enstaka tiondelar av en procent, säger Juhana Vartiainen, utan att vilja fördjupa sig i ämnet.
I ett exempel i rapporten kommer KI fram till en löneökningstakt på 3,3 procent om året mellan 2010 och 2012. Men den siffran är bara giltig vid ett balanserat konjunkturläge.
Och det är det ingen som tror på när förhandlingarna startar om ett drygt år.
