Anställda med alkoholproblem är ett välkänt problem. Men överallt finns också de som dricker för mycket utan att vara alkoholister. Den gruppen märks inte, men orsakar höga kostnader i form av lidanden, lägre produktion och osäkra arbetstillfällen.

Ulric Hermansson, överläkare på Folkhälsoinstitutet, har i många år arbetat med gruppen ingen talar om, riskbrukarna.

– Grunden var den irritation vi kände av att ingen såg dem. Om vi har en arbetare som dricker lite för mycket dröjer det i runda tal tio år innan det märks på arbetsplatsen, därefter två år till innan arbetskamraterna reagerar och kanske ytterligare två år innan chefen reagerar.

– De som har klara missbruk är ofta kända och har antingen slutat eller fått andra arbetsuppgifter. Men de med riskbruk är mitt uppe i arbetslivet.

Kartläggning
Ulric Hermansson har utarbetat en metod för att kartlägga riskbruket på en arbetsplats.

Alla erbjuds en livsstilskartläggning och samtal. Helst ska kartläggningen kompletteras med ett blodprov.

Omkring 15 procent brukar befinna sig i riskzonen. De erbjuds uppföljningssamtal.

– Men det är viktigt att inte vara moraliserande. Arbetsgivaren har goda skäl att göra något eftersom riskbruk för med sig ökad olycksrisk och ökad frånvaro. Men för mig står hälsan i centrum och de flesta vuxna människor är intresserade av sin hälsa.

Goda resultat
Kombinationen kartläggning och blodprov har visat sig klok.

– Tar man blodprov för exempelvis blodfetter så erbjuder man också en alkoholmarkör och det brukar de flesta se som en mer ”riktig” undersökning. Och kartläggningen är alltid anonym för arbetsgivaren.

Resultaten är goda. Av dem som erbjuds en återkoppling i form av samtal har omkring 50 procent gått ifrån riskbruket inom ett år.

Eftersom de ännu inte har utvecklat beroende eller förlorat kontrollen är det just en fråga om att ändra livsstil.

Sakta men säkert har fler arbetsgivare blivit intresserade.

Rolf Karlsson, projektledare På Saab Aerosystems i Linköping, erbjöd 60 anställda en riskbrukskartläggning genom företagshälsan. 58 svarade ja.

– Vi hade haft uppsägningar och jag förstod att en del inte mådda bra. I första hand ville jag därför ha en kartläggning av den psykosociala arbetsmiljön, men vi tog alkoholvanorna på samma gång.

I farozonen
Enligt Rolf Karlsson tydde ingenting på att någon hade alkoholproblem, men 8 procent hamnade ändå inom riskzonen när det gäller alkohol. 15 procent uppvisade därutöver stressrelaterade problem.

– Men det hänger ju till viss del ihop.

Enligt Rolf Karlsson är det viktigt att inse vad riskbruk betyder.

– De här 8 procenten kan skapa debatt. Det handlar ju inte om att de är alkoholister men de har en för hög alkoholkonsumtion.

– Jag var på ett seminarium där föreläsaren frågade hur många som befann sig i riskzonen. Få händer sträcktes upp. Men när föreläsaren beskrev hur många burkar öl eller glas vin i veckan som motsvarar ett riksbeteende sträcktes säkert 20 fler händer upp.

Sämre effektivitet
Hur mycket kan då företaget spara på en alkoholkartläggning?

Björn Fredriksson, arbetsmiljöingenjör på Alviva i Linköping, har utgått ifrån medellönen för en metallare på Saab och gjort fyra olika scenarier.

– Den stora förlusten ligger i effektivitetsförsämringar. Dricker man varje kväll så blir man inte alert på morgonen dagen efter, säger han.

15 av 100 personer brukar hamna inom riskzonen vid en kartläggning. Om två av dem lämnar sitt riskbruk är inte bara kostnaderna för kartläggningen betalad utan företag har också sparat 65 000 kronor räknat utifrån Saabs lönenivå, enligt Björn Fredriksson.

– Då har jag inte räknat med minskad sjukfrånvaro som ökar vinsten ännu mer. Folk inom riskzonen brukar ha en till tre fler sjukdagar per år, säger han.

Större vinster
Björn Fredriksson har inte heller räknat med kostnader för den enskilde i form av lägre inkomst, eller för familjen, samhället, eller kostnader för arbetsplatsolyckor som orsakas av riskbruk.

– Räknas det med blir vinsterna naturligtvis betydligt större. Och jag hoppas att mina siffror kan sätta igång tankar hos både företagen och facken.

FAKTA / Vad är riskbruk?
Riskbruk är då man dricker lite för mycket – men inte är alkoholist.
Folkhälsoinstitutets grova mått är att dricka fler än 14 standardglas i veckan för män och 9 för kvinnor. Ett standardglas motsvarar två flaskor lättöl eller en burk folköl eller en liten flaska starköl eller fyra centiliter sprit.
Dricker du mer koncentrerat, till exempel under helgen, kan gränsen vara ännu lägre.
För den anställde leder riskbruket till fler sjukdagar, sämre hälsa, sämre sexliv, ökad olycksrisk och på lång sikt till alkoholism.
För arbetsgivaren orsakar riskbruk kostnader. Det finns studier som pekar på att riskbruket är mer kostsamt för arbetsplatser än det rena alkoholmissbruket.