Lars Ohly är förtörnad över att ha blivit inbjuden med armbågen till socialdemokraternas och miljöpartiets överläggningar om en valplattform.

I ekots lördagsintervju uppgav han att vänsterpartiet under inga förhållanden efter valet kan tänka sig att släppa fram en regering som består bara av socialdemokraterna och miljöpartiet.

Hellre går vänsterpartiet tillsammans med de borgerliga partierna och tvingar fram ett nyval.

Ohly har lärt av miljöpartiet. De båda språkrören har sedan länge förklarat att de tänker rösta nej till varje regering som miljöpartiet inte är medlem av.

Helt plötsligt har socialdemokraterna hamnat i en korseld mellan två partier som hotar med att göra upp med den alliansregering de säger sig vilja avsätta.

Oresonlig inställning
Inställningen är oresonlig. Inför väljarna har oppositionens småpartier skapat intrycket att de båda är beredda att kasta in landet i en konstitutionell kris om de inte i en koalitionsförhandling efter nästa val får precis som de vill.

Vad vänsterpartiet och miljöpartiet egentligen hävdar är att varje regering som bildas efter ett val måste ha ett aktivt stöd av en riksdagsmajoritet. I ett tvåpartisystem är det en självklarhet.

I ett flerpartisystem som det svenska är det etablerad praxis att även en minoritetsregering accepteras, förutsatt att den kan få gehör för sin politik och utsikter för att bilda en majoritetsregering inte föreligger.

Regeringen Bildt 1991-94 var en minoritetsregering enligt denna modell tack vare stödet från ny demokrati. Det var även den senaste s-regeringen.

Miljöpartiet och vänsterpartiet verkar sakna politisk mognad
Att vänsterpartiet och miljöpartiet i första hand önskar en regering där de själva ingår är förstås begripligt.

Men att de båda i förväg kategoriskt utesluter att det efter ett val kan uppstå lägen i riksdagen där en minoritetsregering är den enda regering som kan bildas med respekt för väljarnas val tyder inte på politisk mognad.

Den senaste tidens bråk inom oppositionen om en valplattform har uppenbart inte tilltalat väljarna. Missnöjet har gått ut över socialdemokraterna som förlorat ett stort antal väljare till det borgerliga blocket.

Bestraffningen av just socialdemokraterna är föga överraskande. Det är på socialdemokraterna som väljarna har de högsta förväntningarna.

Det är det enda oppositionsparti som kan göra anspråk på representera en bred folkmajoritet. Men dess trovärdighet undergrävs när partiet verkar underordna sig två småpartier vilkas politik de flesta väljare är främmande för.

Heltäckande valplattform är inget måste
S-ledningen verkar inte till fullo ha insett denna komplikation. Det är förstås inte fel att undersöka på vilka punkter man kan ena sig med vänsterpartiet och miljöpartiet. Men att sträva efter en heltäckande valplattform är inte nödvändigt. Väljarna vill främst veta vad som är socialdemokratins huvudalternativ.

Från partidemokratisk synpunkt är det också den enda rimliga hållningen. Socialdemokraterna håller kongress hösten 2009.

Kongressen är fri att fatta de beslut den vill. Ombuden kan inte i förväg klavbindas av uppgörelser som partiledningen träffat med andra partier.