SISTA ORDET. Av en nyutkommen rapport från Arbetslöshetskassornas samorganisation framgår att bara omkring en fjärdedel av a-kassans medlemmar har ett fullgott försäkringsskydd – om vi med fullgott skydd menar att de flesta försäkrade kan erhålla 80 procent av inkomsten i ersättning.

Det bekymrar inte arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Han anser att a-kassan i framtiden bara ska ge ett grundskydd för dem med allra lägst löner. Den som vill ha en bättre försäkring måste betala ur egen ficka, trots att han redan via sin skatt betalat försäkringen.

Vi har anat att det är vad Littorin innerst inne tycker, men vad han nu kategoriskt förordar är en helt ny socialpolitisk princip. Har han verkligen med sig hela regeringen på den linjen? Är det också folkpartiets mening?

Folkpartiet har tidigare ansett att taken i sjukpenning, föräldrapenning och a-kassa ska vara så höga att de flesta löntagare får en bra försäkring. Om denna princip har partiet alltid varit ense med socialdemokraterna.

Den vanligtvis nyanserade Barbro Hedvall skriver på DN:s ledarsida att Littorins uppfattning går att ursäkta därför a-kassan är en försäkring som inte omfattar alla.

Lagen om arbetslöshetsersättning gäller alla
Men påståendet är inte korrekt. Alla som uppfyller arbetsvillkoret (det vill säga haft ett arbete att vara arbetslösa ifrån) omfattas utan undantag av lagen om arbetslöshetsersättning.

För dem som inte är med i en a-kassa gäller i dag att de från försäkringen bara kan få ett grundbelopp, max 320 kronor per dag. För dem som är med i en a-kassa, oavsett om det är en facklig a-kassa eller en a-kassa utan organisationsanknytning, är maxbeloppet 680 kronor, vilket ger högst 14.960 kronor per månad.

För att erhålla den inkomstrelaterade ersättningen måste alltså individen vara med i en a-kassa. Före Littorins attacker var medlemsavgiften försumbar, omkring 80 kronor per månad. Alla som ville kunde vara med. Det var de också, helt frivilligt. I praktiken fanns ett inkomstskydd för alla som behövde det.

Vad Hedvall egentligen polemiserar emot är att de flesta a-kassor sköts av facket. Men varför är det ett fel? Det finns inget tvång att vara med i facket för att vara med i a-kassan.

Facket garanterar effektiv tillsyn av a-kassan
Ett skäl för en facklig administration av a-kassan är att facket garanterar en effektiv tillsyn så att försäkringen inte överutnyttjas. En facklig a-kassa som betalar ut felaktiga ersättning är återbetalningsskyldig, vilket betyder att slarvar kassan så drabbas medlemmarna. Facket har därför starka skäl att se till att reglerna efterlevs. Risken för läckage är större i statligt administrerade försäkringar, vars fel vältras över på skattebetalarna.

Ett annat skäl är att fackliga a-kassor genom sin branschkännedom har goda möjligheter att hjälpa de arbetslösa att hitta nya jobb. De fungerar som ett effektivt komplement till arbetsförmedlingen.

Sprängpunkten i a-kassedebatten är om vi ska ha en bra försäkring även för medelinkomsttagare. Det har vi inte idag. Socialdemokraterna har i riksdagen motionerat om att taket i försäkringen nästa år höjs till 20.900 kronor. Det är nära 6.000 kronor högre än den nivå Littorin nu vill spika fast som tak.

Varför inte folkpartiet eller kloka liberaler som Barbro Hedvall reservationslöst kan ställa upp på det förslaget är svårt att begripa. Genom att ursäkta Littorins framfart begraver de socialliberalismen som politisk idé.