Trots att en kompakt riksdagsmajoritet sedan länge accepterat äktenskap mellan personer av samma kön har regeringen dragit frågan i långbänk.

I regeringen har kristdemokraterna blockerat alla försök att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning. Med stor envishet har Göran Hägglund hävdat att äktenskapet är instiftat av Gud och beteckningen förbehållen föreningen mellan man och kvinna.

Det terminologiska anspråket är orimligt. Ingen kan hindra Hägglund att tro vad han vill, även om alla kristna inte är lika inskränkta. Men han kan inte monopolisera begreppet äktenskap för sig själv och sina likars räkning.

Nu verkar övriga allianspartier ha tröttnat på Hägglunds obstruktion. Folkpartiet menar att Hägglund och hans kristdemokratiska kolleger alltid kan reservera sig mot ett regeringsbeslut som de ogillar.

Fredrik Reinfeldt har för sin del antytt att han kan tänka sig att överlåta åt riksdagen att fatta beslutet. Reinfeldts något besynnerliga förhoppning tycks vara att Hägglund blir mindre olycklig om han blir överkörd av riksdagen istället för av regeringen.

Låt en statlig myndighet sköta juridiken
En mer principiellt tilltalande lösning än den som nu övervägs i riksdagen presenterades häromdagen i Svenska Dagbladet av förre folkhälsoministern Morgan Johansson tillsammans med företrädare för frikyrkorörelsen och katolska kyrkan.

De menar att vi bör göra en tydlig åtskillnad mellan den juridiska vigselrätten, som bör skötas av en statlig myndighet, och den religiösa välsignelseakten, som de olika trossamfunden kan utforma enligt egen uppfattning.

En sådan åtskillnad borde ha införts för länge sedan. Den nödvändiga civilrättsliga regleringen av äktenskapet handlar främst om arvsrätt och vilka ekonomiska regler som ska gälla vid skilsmässa. Inför äktenskapets ingående sker därutöver en kontroll av att personerna är myndiga, inte redan är gifta och inte är närmare släkt med varandra.

Vad det i denna del handlar om är renodlad myndighetsutövning. I ett sekulärt samhälle borde det vara självklart att det bara är staten som kan utfärda lagar som gäller arvs- och egendomsrätt.

Den utredning som haft till uppgift att föreslå en moderniserad äktenskapslagstiftning avvisade utan närmare motivering denna lösning. Svepskälet var att systemet skulle bli byråkratiskt, men det verkliga skälet var nog att man inte ville ta ifrån Svenska Kyrkan och andra trossamfund den juridiska vigselrätten.

Förenklad registrering leder till färre som lever i synd
Ändå är det uppenbart att en förenklad äktenskapsregistrering är lätt att åstadkomma. En sådan förenkling skulle förmodligen få till bieffekt att många sambor upphörde att som det hette förr leva i synd. Avskalad alla rituella funktioner har äktenskapet ibland juridiska fördelar som sambor bara kan uppnå genom att anlita dyrbar juridisk expertis.

En enkelt registreringsförfarande skulle inte försvåra för nygifta par att celebrera äktenskapets ingående tillsammans med vänner och släkt. Den religiösa högtiden kan som i dag utformas enligt personernas egen trosuppfattning. Och de som vill ha en ceremoni utan religiösa inslag kan utforma den efter eget kynne.

Varför regeringen avvisar denna utväg är något av en gåta. Statens uppgift är att tillhandahålla ett regelverk för alla som vill ingå äktenskap. Men vilken djupare innebörd vi vill ge äktenskapet är något vi bara kan ta ansvar för själva.