Om pantrar m m

KRÖNIKA. Teaterensemblen Unga Klaras strypdöd kan användas som skolexempel på en företagsekonomisk mekanism som återkommer överallt.

Ända sen sjuttitalet gör de ett forskningsarbete på tema ”barn” under ledning av Susanne Osten. Kollektivt och förutsättningslöst undersöks svåra ämnesområden på gränsen för vad som just då är tänkbart, vilket kräver enormt långa förberedelser, i tätt samspråk med ledande experter.

Insikterna blir sen till föreställningar som rådbråkar och förfinar åskådarnas syn; på världen och på teatern.

Mitt i fabriken
Olyckan är att Unga Klara administrativt har blivit en del av Stockholms Stadsteater, som gått en helt annan väg och sätter budgeten i främsta rummet.

Stadsteatern kan närmast liknas vid en fabrik.

Produktionen slimmas oavlåtligt, personalen proletariseras, medan utbudet blir alltmer kommersiellt – anpassat till publikens förväntningar.

Som hos Kafka
Så problemet kan formuleras som att en långsam, nyskapande verksamhet tvingas konkurrera innanför en hetsig säljorganisation, delta på väsensfrämmande villkor i en hopplös tävlan om resurserna.

Till slut går det som för Svältkonstnären hos Kafka.

"- Se till att göra i ordning här! sa förmannen, och man begravde svältkonstnären med halm och allt. Och i buren släppte man istället in en ung panter. Till och med för det mest avtrubbade sinne innebar det en påtaglig lättnad att se det vilda djuret skutta omkring i buren som så länge stått tyst och tom. Honom gick det ingen nöd på."

Ett fall bland många
Man kan dra paralleller lite varstans.

Psykvårdens inriktning på snabba behandlingar och lättbehandlade patienter.

Skolpolitikens offrande av pedagogiken till förmån för mätbara kunskaper.

Universitetens intellektuella konkurs när de lägger alla resurser på inkomstbringande undervisning eller kommersiell forskning och försummar kunskapsuppdraget.

Etc.

Lägesbeskrivning
Marknadsliberalismen har ett sånt jädra genomslag att allt som inte är budgetanpassat är utrotningshotat.

FOTNOT: Kafka är en kameleont. Varje gång man återvänder till hans berättelser och hugskott innehåller de nånting nytt. Jag läste för tionde gången om den stackars svältkonstnärens nesliga död i skymundan och plötsligt hade han blivit en liknelse för kulturen under marknadsliberalismens diktatur.
Därför är det underbart att förlaget Bakhåll sätter så mycket på spel genom att ge ut Kafkas samlade skrifter i expertöversättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Det blir ett dussintal band med bokstavligen allt. Och för att locka nya kafkaiter har Bakhåll även givit ut en urvalsvolym, I Straffkolonin, med fyra av de bästa berättelserna, bland annat den om svältkonstnären. En av de där tunna böckerna som inuti är lika rymlig som ett helt stadsbibliotek.

Läs också: Förlaget Bakhålls hemsida, med info om Kafkautgivningen.