Den amerikanska fackföreningsrörelsen jublar över Barack Obamas storseger i presidentvalet. Med en allierad i Vita huset hoppas facken på omfattande förändringar.

Efter en rekordstor facklig valsatsning till stöd för Barack Obamas kandidatur var det inte konstigt att hyllningsuttalanden från fackliga företrädare regnade in under tisdagsnatten. Den blivande presidenten är den demokrat som fått den högsta röstandelen sedan mitten på 1960-talet.

Fackföreningarnas roll ska dock inte överdrivas.

Nya väljare
Framgångsreceptet byggde på att behålla dem som röstade för demokraten John Kerry 2004, och lägga till nya väljare främst från yngre och högutbildade väljargrupper.

Viss inverkan syns dock i fackliga fästen som Ohio och Pennsylvania. Före valet var det frågetecken kring Obamas chans bland delstaternas arbetarväljare, men han vann betryggande i båda. Nationellt låg andelen fackliga väljare som röstade för demokraten på samma nivå som vid valet för fyra år sedan, sex av tio. Men vem bryr sig om det i den stund fackens man ska ta över USA?

– Med början i kväll kommer vi att arbeta tillsammans med våra valda ledare. Vi ska återuppbygga medelklassen, laga sjukvårdssystemet och ge arbetare en röst på jobbet. Vi kommer att hålla varje politiker ansvarig för de löften som löntagarfamiljerna har fått, sa Andrew Stern, ordförande för SEIU, USA:s största fackförening.

Förändrad arbetsrätt
Ett av lagförslagen som kommer att hamna på nästa presidents bord är en förändring av arbetsrätten. Förslaget skulle göra det lättare för fackföreningar att värva medlemmar och organisera sig på nya arbetsplatser.

Reformen står överst på fackens politiska önskelista och är arbetsgivarnas värsta mardröm. Men trots demokraternas valframgångar är det osäkert om den kommer att gå igenom.

Partiet vann inte de 60 senatsposter som krävs för att republikanerna inte ska kunna blockera lagförslag.