Oktober 2008 var en nattsvart månad på den svenska arbetsmarknaden. Inte sedan krisens 90-tal har varselsiffrorna varit så dystert blygrå. Nära 20.000 personer varslades om uppsägning och runt hälften arbetade i tillverkningsindustrin. Omfattningen blixtbelyser allvaret i krisen.

  /media/lotidningen/media/images/bylinebilder/analysto.png

På område efter område, inom bransch efter bransch tvärnitar konjunkturen. Än så länge har fokus legat på fordonsindustrin. Det gäller både person- och lastbilar. Men tendensen är tydlig över hela arbetsmarknaden. November kan därför bli en lika dyster månad som sin föregångare.

För alla som hotas av varsel är utvecklingen dramatisk och för regeringen är utvecklingen problematisk. Det faktiska problemet med en fallande konjunktur, stigande arbetslöshet och därmed ökade kostnader, sjunkande sysselsättning och därmed minskande skatteintäkter kräver åtgärder.

Smörjmedel
Hittills är beskedet från Rosenbad att inga nya åtgärder behövs. Möjligen krävs lite smörjmedel, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.
Men hösten 2008 är arbetsmarknaden dramatiskt annorlunda än för bara ett halvår sedan. Orderböckerna är tunnare än på länge hos företagen. Det börjar faktiskt bli ont om jobb, inte arbetslösa – de finns redan i tiotusental.

I dag krävs därför omfattande insatser om de arbetslösa inte permanent ska slås ut och bli näst intill omöjliga att återföra till arbetsmarknaden den dagen som konjunkturen vänder uppåt igen.

LO-grupper hårdast drabbade
Mer av samhälleligt stöd för att hålla människor anställningsbara betyder en mer omfattande och aktiv arbetsmarknadspolitik, där utbildningar av dem som slås ut är den helt avgörande pusselbiten. Uthålliga och omfattande lönebidrag krävs också om de som står längst från arbetsmarknaden ska ha en chans att vara med i arbetslivet.

Nu liksom tidigare är utslagningen hårdast bland LO-grupperna som ofta har sämre utbildning och därför ett större behov av omställningsinsatser. De avtalade försäkringar som finns är viktiga, men räcker inte alls för att klara den utmaning som väntar. För LO-medlemmar som hotas av uppsägning är stödet i genomsnitt knappt 20.000 kronor och det räcker inte långt i väntan på en vändning i konjunkturen.

Utanförskapet kan bli en realitet
Att öka inkomstskillnaderna mellan dem som arbetar och dem som är arbetslösa och sjuka var ett av alliansregeringens paradnummer under valrörelsen. Det så kallade utanförskapet skulle brytas genom framför allt skattesänkningar för dem som arbetade och lägre ersättningar till arbetslösa och sjuka. På det sättet skulle fler människor söka sig till arbetslivet. Den politiken ställs nu inför sin i särklass svåraste prövning.

Tron på att samma politik är verksam i uppgång som i nedgång kan visa sig förödande för tiotusentals människor som förlorar jobben. Det politiskt myntade begreppet utanförskap kan därför de närmaste åren bli en realitet.