Investmentbanken Carnegie har fått fem miljarder i nödlån av Riksbanken för att undvika konkurs. Räddningsaktionen utlöstes därför att banken förlorat en miljard på utlåning till en enda kund.

Carnegie kunde inte täcka förlusten med eget kapital, bland annat därför att man förra året lät de anställda dela på en miljard i bonusar.

Carnegie är finansmarknadsminister Mats Odells favoritbank. Det var dess kompetens han höjde till skyarna när han påbörjade regeringens utförsäljning av statliga företag.

Odells fadäs är i det lilla ett exempel på den naiva beundran som politiker och offentliga tjänstemän visat finansmarknadens huliganer.

Alan Greenspan har gjort en pudel
Större potentater än Odell tvingas nu kräla i stoftet. USA:s tidigare så dyrkade riksbankschef Alan Greenspan har i ett amerikanskt kongressförhör tvingats medge att han aldrig trott att det som har hänt skulle kunna hända.

Man kan tycka att förvåningen är spelad. Finansbubblor är inget nytt fenomen. Det återkommer med jämna mellanrum när rusiga spekulanter försöker tillskansa sig spekulationsvinster som inte motsvaras av tillväxt i den reala ekonomin.

Så länge regeringarna tillåter uppbyggnaden av finansiella luftslott kommer de gång på gång att tvingas till nya räddningsaktioner.

Det sker alltid när finansmatadorerna finner för gott att plocka hem sina vinster och lämna över förlusterna åt skattebetalarna. Finansmarknaden är ett riggat lotteri med givna förlorare.

Dagens finanskris verkar få våldsammare konsekvenser än någon annan i modern tid.

Låt inte bankerna växa sig för stora
Den amerikanska ekonomin är på väg in i en recession, de europeiska följer efter och förhoppningen om draghjälp från tillväxtmarknaderna i Asien och Sydamerika verkar slå slint; även i dessa länder faller tillväxten brant.

Många åtgärder diskuteras för att förhindra framtida finanskriser: bättre krav på bankernas kapitaltäckning, hårdare regler för bokföring och värdering, personligt straffansvar för dem som bryter mot lagarna.

Frågan är om inte den effektivaste åtgärden av alla vore att hårdhänt begränsa bankers och investmentbolags storlek. Dagens finansmastodonter kan när de faller ödelägga ett helt lands, eller till och med flera länders, ekonomi.

Även små banker kan förstås hamna på obestånd. Men små banker kan bara orsaka små skador. Och sådana kan länderna hantera utan större besvär.