På barrikaden för de papperslösa

–  Vi i facket kan inte säga att vi inget kan göra för att kollektivavtalet säger så och så. Ett sådant arbetssätt hade varit förödande för hundra år sedan, säger Bengt Sandberg, fackligt aktivt sedan 1970-talet och numera ombudsman på Fastighets.

Bengt Sandberg står ständigt på barrikaderna mot orättvisor. Nu gäller det papperslösas rättigheter. –  Orättvisor i sig är kränkande, att inte bli behandlad med respekt. Det berör mig väldigt starkt.

”Jag älskar den här röran. Den är en del av min personlighet” står det på en skylt i arbetsrummet på Fastighets avdelning 1 i Stockholm.

Bengt Sandberg skrattar högt åt den innan han börjar berätta om när han och kompisarna som 16-åringar började gå på SSU:s kurser. Orden fullkomligt sprutar ur honom. Ibland är det nästan lite svårt att hänga med i svängarna.

Brudarna lockade
Till en början var det festerna – och brudarna – som lockade mest.

– Det nappade vi på direkt. Men vi var rätt busiga så till slut fick vi åka på kurserna en och en. SSU trodde att vi var en del av en organisation som infiltrerade SSU, så kallade ”offensivare”. Vi var väldigt kritiska och ifrågasatte allt, säger han och skrattar.

1973 arrangerades en blandad förstamajdemonstration i Sollentuna. Bengt Sandberg var ordförande för SSU i Edsberg utanför Stockholm. Han och medlemmarna beslutade sig för att gå med i tåget, som bland annat Sveriges kommunistiska parti (SKP) stod bakom.

– Vi tyckte att vi hade likartade värderingar, men det blev ett väldigt liv. Vi blev nedkallade till arbetarekommunen. Där var det nästan som en rättegång.

Livliga diskussioner
Bengt Sandberg växte upp i Stockholmsförorten Hässelby gård tillsammans med föräldrar och tvillingbror. Det var ofta livliga politiska diskussioner, även om föräldrarna inte var politiskt aktiva.

– Fast jag diskuterade inte. Jag skrek. Den argumentationstekniken använde jag ända fram till för några år sedan.

Via arbetslivet kom han första gången i kontakt med fackföreningsrörelsen.

– Jag var målare fram till 1979 och tänkte sluta. På väg till arbetsförmedlingen träffade jag på en gammal lumparpolare som stod och putsade fönster. Jag åkte med honom till hans jobb och fick anställning. Snacka om slump.

Omaka par
Efter några år blev han ordförande för Vasabolagets fönsterputsarklubb. Sedan dess har han varit fackligt engagerad och samtidigt ensamstående pappa med tvillingpojkar (som har hunnit bli 32).

Bengt Sandberg träffade en ny kärlek redan 1982, en ombudsman.

– Något mer omaka par gick inte att hitta. Hon var tio år äldre, korrekt och stilig medan jag var en oborstad gaphals. Folk trodde att det skulle hålla i två veckor som längst. Men det har hållit. Mycket för att vi har liknande människosyn, säger Bengt Sandberg.

Sedan 2003 är han ombudsman på Fastighetsanställdas förbund.

– Bara det faktum att vi finns gör att vi är en motståndsrörelse mot en ännu sämre situation. Det finns en inbyggd motkraft mellan arbete och kapital. Om det inte finns någon motkraft sker inga förändringar.

På barrikaderna
För tillfället står Bengt Sandberg på barrikaderna för de papperslösas rättigheter.

– Var tionde städare är papperslös, säger han.

Förra året gick Fastighets samman med Seko Stockholm, Handelsanställdas förbund samt Hotell- och restaurangfacket i kampen för att de papperslösa skulle få ett eget centrum för fackligt stöd och hjälp.
LO:s Wanja Lundby-Wedin och TCO:s ordförande Sture Nordh invigde centrumet den 3 september.

– Det innebär att vi har legitimerat frågan och att den har blivit ett fackligt uppdrag. När jag träffade Papperslösas förening Stockholm i fjol fick jag ett helt annat perspektiv. Det är på gränsen till slavhandel. De flesta har bott i Sverige länge. De har familj. De jobbar och försörjer sig för 20 eller 25 kronor i timmen, men har inga medborgerliga rättigheter.

Enligt Bengt Sandberg skickar samhället märkliga signaler.

– Som papperslös kan du få ett intyg från Skatteverket för att kunna betala skatt. Det är som att vi i Sverige säger att du får inte jobba här, men om du ändå gör det så tar vi GÄRNA emot skattepengarna.

Kränkande hierarkier
Personligen har Bengt Sandberg också råkat ut för en del orättvisor.

– Även i den etablerade rörelsen finns det hierarkier som ibland kan vara kränkande. Det jag sa för 25 år sedan nonchalerades ofta just för att jag ”bara” var förtroendevald. När jag sa exakt samma saker som ordförande för avdelningen blev det plötsligt upphöjt till en helt annan nivå. Sådana härskartekniker använder folk.

Facket en kamporganisation
För Bengt Sandberg är det glasklart vad facket ska stå för: Det ska vara en kamporganisation.

Under årets LO-kongress blev han upprörd på LO:s styrelse, när det hade lämnats in en motion om förbättringar i a-kassan.

– Styrelsen tog någon sorts samhällsbäraransvar, som om den vore ett statsbärande parti, och sa att ”nej det finns det inga pengar till”. Då tappar man fokus. Vem har sagt att vi ska ta det ansvaret som facklig organisation? Det får andra i så fall säga nej till.

FAKTA / Man ska våga njuta av livet
Namn: Bengt Sandberg
Ålder: 56 år.
Familj: Hustrun Majvi, barnen Mia, Jens och Jonas. Barnbarnen Sara, Sanna, Saga, Sam, Sonny, Vincent och Noelle samt barnbarnsbarnen My och Nova.
Bor: I hyreslägenhet i Solberga utanför Stockholm samt landställe i Grythyttan utanför Örebro.
Projekt: Står på barrikaderna för de papperslösas rättigheter, har medverkat till att skapa
ett centrum för de papperslösa.
Det önskar jag att jag hade vetat när jag var 25: ”Att man inte ska ta sig själv på så stort allvar. Att man ska våga vara sig själv och inte bara vara så traditionell och att man ska våga njuta av livet.”