Inga eftergifter för att rädda jobb
Facket kan inte gå med på sämre villkor för att rädda jobb. Det anser sex av sju i LO-opinion.
Mikael Andersson är maskinoperatör på Volvo CE i Eskilstuna och aktiv i IF Metall, bland annat som gruppordförande. Där har en tredjedel av de anställda varslats om uppsägning.
– Vi skulle aldrig gå med på sämre villkor eller sämre lön. Om vi gör det så sviker vi det fackliga löftet, resonerar han.
Erik Niklasson är maskinrepatör på Auralight (före detta Lumalampan) i Karlskrona och ledamot i verkstadsklubbens styrelse. För några år sedan hotade företaget med att dra in ett skift.
– Alla gick ner sex procent i tid och lön. Vi fick ett antal lediga fredagar och knappast någon vill gå tillbaka till full tid. I så fall måste beslutet tas på ett klubbmöte, berättar han.
Den stora nej-majoriteten till trots tycker många att frågan är svår att besvara.
Sämre a-kassa får många att tveka
Försämringarna i a-kassan får många att tveka. Göran Häll, reservdelsplockare på Orwak AB i Sävsjö och aktiv i IF Metall, har svårt att se arbetslösa kamrater som ska hanka sig fram på en usel a-kassa.
– Det bär emot att svika det fackliga löftet, om det nu skulle bli fråga om lönesänkningar. Men vår uppgift som fackliga är att trygga jobben. Det ska vi alltid göra, men inte till vilket pris som helst, tycker han.
Taina Johansson, elektriker på Ringhals och fackligt aktiv, bland annat sekreterare i klubbstyrelsen, har ett annat svar:
– Tyvärr är det bättre att ett fåtal har jobb till hyggliga avtal än att många får det sämre. Lågkonjunkturen vänder och då ska det finnas jobb igen. Om vi går med på försämringar innebär det att avtalen blir sämre och sämre även under goda tider, anser hon.
Eftergifter leder till nya krav på eftergifter
Detta är det vanligaste nej-argumentet. Eftergifter leder till nya krav på eftergifter.
Annica Gullin Caspersen är Livsklubbens ordförande på Lantmännens Färskbröd i Uppsala.
– Rent allmänt är det fel att gå med på sämre villkor, men det är väldigt lätt att vara för eller mot så länge man inte ställs inför faktum.