BOKRECENSION. Albert Einstein sade om Mahatma Gandhi att ”kommande generationer kan knappast tro att en sådan som denne man i kött och blod någonsin gått på vår jord”. Det är en träffande iakttagelse. Gandhis principer står i bjärt till dagens dominerande värderingar. Han pläderade för asketism, pacifism och generositet mot motståndaren – det är knappast ideal som omhuldas i vår tid.

Gandhi var en ivrig publicist. Han var redaktör för åtskilliga tidskrifter och skrev två böcker om sitt liv vid sidan av mängder med debattartiklar, skrivelser och protestbrev. I bokstavlig mening fick han aldrig någon skrivkramp. Han skrev för hand och när han inte orkade med höger längre fortsatte han med vänster.

Första svenska biografin
Efter Gandhis död har många hyllmeter författats om hans liv och filosofi. Men nu finns det för första gången en biografi på svenska, Mahatma! – Eller konsten att vända världen upp och ner, av den begåvade författaren Zac O’ Yeah, som sedan många år är bosatt i den indiska staden Bangalore.

Zac O’ Yeah har läst in sig på Gandhi och rest runt i världen i hans fotspår. Resultatet är imponerande. Zac O’ Yeah lyckas med bedriften att skriva lärt och initierat – men samtidigt roligt och underhållande. Som läsare skrattar man ofta. Zac O’ Yeah lyckas också komma under ytan. Den bild han ger av Gandhi är långt ifrån entydig och stämmer inte helt överens med den gängse.

Förvandlingen
Gandhi var synnerligen medelmåttig i skolan. Han vågade inte heller yttra sig offentligt, som vid den vegetariska föreningens sammankomster. Han var självupptagen och uppfylld av inre grubbel, vilket gjorde honom blind för omgivningen.

Zac O’ Yeah söker upp den indiska psykoanalytikern Sudhir Kakar för att diskutera den förvandling som Gandhi genomgick, från blyg elev till folktalare och politisk ledare.

Kakar tror att svarat har att göra med karaktärsstyrka: ”Så om han inte klarade att tala för inför folket, beslutade han sig för att bli en folkets talesman – trots risken för att misslyckas.”

Från snobb till skynke
Även när det gäller synen på materiella tillhörigheter genomgick Gandhi en förändring. När han anlände till London 1888 var han en snobb klädd i mörk kostym, fluga och cylinderhatt.

Senare i livet skulle han betona enkelhet och byta ut kläder och skor mot ett vitt skynke och sandaler. Ibland får man nästan intrycket av att hans asketism var en reaktion på hans tidigare tro på att det yttre och materiella var vägen till välbefinnande.

Mot apartheid
Gandhis moraliska idéer växte fram under hans tid som advokat i Sydafrika. Både svarta och indier utsattes för förnedrande rasistisk diskriminering.

I Pietermaritzburg blev Gandhi avkastad från ett tåg eftersom han vägrade flytta till en tredjeklasskupé. Zac O’ Yeah har sökt upp perrongen där det står en granitpelare med följande inskription: ”I närheten av denna plats avhystes M.K. Gandhi från en förstaklasskupé,”

Gandhi blev snart en ledande organisatör av kampen mot det sydafrikanska apartheidsystemet. Gång på gång misshandlades och fängslades han.

I domstolarna föreslog han själv att han borde dömas till hårdare straff än vad domarna ville utdöma. En av hans strategier var att systemet skulle rämna om fängelserna blev överfulla av aktivister.

Varsågod
Minister i Sydafrika för ”asiatiska ärenden” var vid denna tid Jan Smuts, så småningom landets premiärminister. Den var han som beordrade att Gandhi skulle utsättas för repression.

Under en av sina fängelsevistelser tillverkade Gandhi ett par sandaler till Smuts, ett par som Smuts skulle använda under många heta somrar i Sydafrika. Gåvan var i linje med Gandhis idé om att hellre försöka övertala fienden än att förgöra honom.

Även Smuts tog nog intryck. Långt senare, när Gandhi fyllde sjuttio år, skrev Smuts en hyllningstext till Gandhi. Han berättar att Gandhis aktivitet visserligen var en ”svår prövning”, men erkände att Gandhi ”aldrig tappade tålamodet och gav efter för hat”.

Härliga fängelsevistelser
När Gandhi var 44 år gammal lämnade han Sydafrika och begav sig via London tillbaka till Indien. Han slog sig ner i Ahmedabad i ett hus som idag har förvandlats till museum.

Jag har själv besökt det anspråkslösa bungalowen, med vitkalkade väggar, vid kanten av floden Sabarmati. Som Zac O’ Yeah konstaterar liknar Gandhis rum mest en cell.

På verandan utanför arbetade han, höll möten, tog emot besök och sov. På tomten bredvid låg redan på den tiden stadens fängelse.

Gandhi kallade det för ”vår filial”, eftersom han själv och flera andra som ledde kampen för Indiens självständighet fick sitta där bakom lås och bom i långa perioder.

Gandhi beskrev fängelsevistelserna som härliga, eftersom han då äntligen fick tid att studera.

Satygraha
Den rörelse för indisk självständighet som Gandhi byggde upp blev en historisk framgång. Hans ickevåldsstrategi skulle leda till att britterna till sist lämnade över styret till indierna.

Själv kallade Gandhi sin filosofi, eller snarare livsinställning, för satygraha. Han sade att ”satygraha är styrka som föds ur sanning och kärlek, eller ickevåld”.

Även när Gandhis politiska idéer fick växande betydelse var han upptagen av mycket annat. Han var febrigt rastlös, ofta på resande fot.

Han experimenterade med mathållning och skrev recept, lanserade nya idéer om barnuppfostran och hantverk. Särskilt hyllade han spinnrocken och fortsatte själv att spinna livet ut.

Omskakande
I Zac O’ Yeahs bok får vi följa Gandhis brokiga liv. Från födelsen den 2 oktober 1986 i Porbandar i Gujarat till dödsskjutningen den 30 januari 1948, året efter Indiens självständighet.

Hans kvarlåtenskap fyllde knappt en skokartong: två par sandaler, ett höftskynke, en klocka, ett par glasögon och lite småsaker.

Zac O’ Yeahs bok är omskakande och får oss att se på vår egen tid med nya ögon.

Finns det gandhianer idag? Den frågan dröjer kvar långt efter att jag slagit igen boken.

Biografi: Mah
atma! – Eller konsten att vända världen upp och ner.
Författare: Zac O’ Yeah.
Förlag: Ordfront.

Mats Wingborg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn