Flera framträdande socialdemokrater försvarar uppgörelsen med miljöpartisterna med att det är väl bra att dessa ställer upp på försvaret av a-kassan.

Visst, det vore bra. Men påståendet är inte korrekt. Skillnaderna mellan de två partiernas uppfattningar om a-kassan är stora.

Miljöpartiet vill slå samman sjuk- och a-kasseförsäkringen, lägga den under statlig administration och införa ett slags grundtrygghet.
Idén är dålig. De två försäkringarna bör inte blandas samman. A-kassan är en omställningsförsäkring, dess regelverk är nära kopplat till arbetsmarknadspolitiken. Sjukpenningen är en generell inkomstförsäkring som alla sjuka har rätt till.

Riktigt är att på en punkt är socialdemokraterna och miljöpartiet ense. Båda vill höja ersättningsnivån i a-kassan till 80 procent. Men på den centrala frågan hur högt taket ska vara skiljer sig uppfattningarna åt väsentligt.

Miljöpartiet föreslår i sin riksdagsmotion en högsta dagpenning om 780 kronor. I praktiken betyder det att hälften av alla löntagare skulle få en a-kassa som ger betydligt mindre än 80 procent i ersättning.

Socialdemokraterna kräver i sin budgetmotion att taket i a-kassan år 2009 höjs till 950 kronor och höjs med inflationen följande år. Riktmärket är att 80 procent av alla anställda ska vara garanterade 80 procent av inkomsten vid arbetslöshet.

Skillnaden är betydande. För en industriarbetare eller byggnadsarbetare innebär miljöpartiets förslag en inkomstförlust om 3 700 kronor per månad jämfört med socialdemokraternas förslag.

Socialdemokraterna bör kanske läsa sina egna riksdagsmotioner innan de talar om en enighet som inte finns.