Ett samarbetsavtal på arbetsgivarsidan mellan industri- och tjänstesektor måste bli en helt ny konstruktion, där bland annat tjänstemännen får större tyngd och LO-grupperna mindre betydelse. Almega kan inte tänka sig att ansluta sig till industriavtalet.

– Om vi ska ha en rejäl samverkan mellan industrin och tjänstesektorn behövs en helt ny spelplan med ett ändrat arbetssätt, säger Jonas Milton, vd för arbetsgivarorganisationen Almega.

På tisdagen ordnade Unionen en konferens inför avtalsrörelsen 2010. En del av den var en debatt mellan Karl Olof Stenqvist, förhandlingschef hos Teknikföretagen, Bengt Huldt, vd för Metallgruppen, Unionen förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt och Almegas Jonas Milton.

Samarbetsvilja
Teknikföretagen har tidigare bjudit in Almega att vara med i arbetet kring industriavtalet för att vara med och påverka bland annat lönenormen.

Almega vill ge tjänstemännen större tyngd i avtalssammanhang för att de är dominerande i tjänstesektorn. Teknikföretagens Karl Olof Stenqvist har svårt att tänka sig att tona ned LO-gruppernas betydelse, eftersom de är så viktiga i industrin.

Nu tror inte Jonas Milton på Almega att det kommer bildas något nytt samarbetsforum inför nästa avtalsrörelse, men han tycker det är viktigt att tjänstesektorn får inflytande över lönenormeringen. Han hoppas på ett bra samarbete med industrins arbetsgivarorganisationer.

Resonabelt
I debatten resonerade deltagarna om vad de vill i nästa avtalsrörelse. Metallgruppens Bengt Huldt vill se ett gemensamt avtal för arbete och tjänstemän så att allt kunnande kan användas utan att organisationsgränser sätter hinder i vägen.

Almegas Jonas Milton vill sätta stopp för de generella löneökningarna. Det är fel att alla oavsett insats ska vara garanterad en löneutveckling. I stället vill han att lönebildning sker i mycket större utsträckning ute på företagen.

Teknikföretagens Karl Olof Stenqvist vill se större lönespridning i stället för satsningar på kvinnolöner och på lägstalöner och individuella lönegarantier. Dessutom lyfter han fram dispositiva avtal eller öppningsklausuler, vilket innebär att det centrala avtalet gör det möjligt att lokalt besluta om försämringar. Det anser han kan bli en viktig fråga i nästa avtalsrörelse med tanke på konjunkturutvecklingen. Det kan komma att handla om att slåss för industrins överlevnad. Han befarar att det kommer fler strider som den mellan Opel i Rüsselsheim och Saab i Trollhättan. Då kanske det inte längre bara är ett arbetsgivarintresse utan också ett gemensamt och ett samhälleligt intresse att kunna sänka kostnaderna för att behålla industrin i Sverige.

– Jag tror Sverige behöver industrin. En del tror på tjänstesektorn och att vi ska tvätta skjortor åt varandra.

Avtal utan löneökningar?
Bengt Huldt hos Metallgruppen funderar kring effekterna av en kraftig lågkonjunktur. Han prövar idén att det är så illa att parterna sluter ett avtal utan löneökningar. Det skulle öppna för lokal lönebildning för de företag som har ekonomiska möjligheter.

Unionens förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt nappar inte på något av förslagen. I stället vill han se att alla som arbetar heltid ska kunna försörja sig på sin lön. Därför är satsningar på lägstalöner viktig. För Unionens del är de viktiga frågorna i nästa avtalsrörelse kvinnolöner, bättre skydd omställningsförsäkring och bättre villkor för visstidsanställda.