Stråths utredning gör alla missnöjda

Allt sedan december 2007, då EU:s domstol levererade sitt utslag i det uppmärksammade Lavalmålet, har osäkerheten svävat över svensk arbetsmarknad. Vad måste ändras i det svenska regelverket – och hur det ska ändras – är frågor som fack, arbetsgivare och regering brottas med.

Det främsta hoppet har ställts till den utredning som regeringen tillsatte i våras under ledning av generaldirektör Claes Stråth. Men hoppet krymper för varje månad som går.

I dag, knappt två månader innan utredningen överlämnas till regeringen, pekar det mesta mot oenighet i de avgörande frågorna. Förslaget som utredaren förordar får varken stöd av arbetsgivarna eller facken.

Minimilön krävs
Den modell som skissas är en variant på den danska lösningen på samma problem – hur utländska företag med tillfällig verksamhet i landet ska behandlas. Vilka löner ska de betala under sin vistelse här? Och vilka villkor i övrigt ska gälla för de anställda i utländska företag?

Utredningen slår, i enlighet med direktiven, vakt om avtalsmodellen. Den föreslår, enligt uppgifter till LO-Tidningen, en lösning där utstationeringslagen hänvisar till lönebestämmelserna i kollektivavtalen. För att det ska vara i enlighet med domen från EU:s domstol krävs att alla avtalsområden inför en minimilön. I dag saknas det på ett antal avtalsområden.

Men utredaren överväger också inskränkningar i avtalsmodellen. Flera förslag har fått facken att protestera högljutt. Det handlar bland annat om att upphäva nattarbetsförbudet för gästande företag – i dag krävs att gästande företag skriver ett svenskt avtal för att kunna avtala bort nattarbetsförbudet.

Pass om lagreglering
Facken är lika negativa till det förslaget som arbetsgivarna är kring hur lönen ska fastställas för anställda i gästande företag. Arbetsgivarna vill inte ha någon hänvisning från utstationeringslagen till kollektivavtalen som i framtiden innehåller en minimilön på varje branschområde.

De vill i stället se en lagreglering av minimilönen. Ståndpunkten har drivits hårdast av Teknikarbetsgivarna medan den övriga arbetsgivarvärlden vacklat och mestadels passat i den besvärliga frågan.

Huvudvärken växer
För att fastställa en minimilön i de olika branschavtalen för de utländska företagen utgår facken från avtalens lägsta löner och beräknar därefter värdet på en rad bestämmelser i avtalet. Tillsammans utgör detta sedan minimilönen på avtalsområdet.

Den här tekniken avvisar arbetsgivarna och därmed är de nationella ansträngningarna att skapa enighet i den mest omstridda frågan tillbaka på ruta ett. Och för regeringen växer huvudvärken.

Ska den göra som utredaren visat är möjligt och acceptera att fackens avtalslösning är den framkomliga vägen i direkt strid med arbetsgivarna? Om utredningen föreslår upphävt nattarbetsförbund får regeringen också ta ställning till om den vill trumfa igenom det i strid med facken.

Valvinnare
Eller ska allting tillåtas vara oreglerat med betydande osäkerhet som följd? Nya kontroverser mellan gästande företag och facken kan då inte uteslutas.

Risken är överhängande att hela frågan förblir oreglerad, åtminstone fram till nästa riksdagsval. Socialdemokraterna kan då göra frågan till en ”valvinnare” och utlova ändring i den svenska utstationeringslagen med eller utan arbetsgivarnas medverkan. En sådan utfästelse kommer med stor säkerhet att tas emot med starkt bifall i fackföreningsrörelsen.

Att eventuell oenighet i den stråthska utredningen också spiller över i de pågående förhandlingarna om ett nytt huvudavtal är sannolikt. LO-ledningen har tydligt deklarerat att en förutsättning för ett nytt huvudavtal är att Lavalfrågan är löst. Att inte kunna enas i den ena frågan indikerar därför att inte heller den andra går att lösa.

Och med två haverier för parterna inom loppet av något år står avtalsrörelsen 2010 för dörren. Där kan kraftmätningen bli hårdare än på länge. Avtalens lägsta löner, löneskillnader mellan män och kvinnor, men kanske framför allt skillnaden mellan konkurrensutsatta verksamheter och de som arbetar på hemmamarknaden är frågor som samtliga pockar på lösningar.

Instabilt
Den efterfrågade stabiliteten i lönebildningen återstår därför att lösa. Att hoppas på en fortsatt stark och oomstridd ledarposition för industriavtalets parter under nästa avtalsrörelse är sannolikt att hoppas på för mycket.

Räddaren i nöden, om det nu går att tala om en sådan i avtalssammanhang, är en ytterligt svag konjunktur. Då tyglas lönebildningen av marknadskrafterna. Då skruvas förväntningar och krav ner – allt för att minimera utslagningen av arbetskraft.