Med huvudet högt i korselden

En riksdagsledamot i chockrosa. Birgitta Ohlsson är inte rädd för att sticka ut.

Feminist, liberal och omstridd FN-vän. Birgitta Ohlsson (fp) är en politiker som väcker känslor, oavsett om det handlar om bistånd, jämställdhet eller FRA.
– Jag kan nog vara kontroversiell. Jag är hyfsat stridbar och kan nagla mig fast vid en fråga som jag tycker är viktig, säger hon.

”Vänta inte på drömprinsen – rid själv!” Alla som besöker Birgitta Ohlsson i hennes arbetsrum i riksdagen möts av affischen från Liberala kvinnor, där hon är ordförande.

– Jag gillar hästar och har ridit mycket när jag var yngre. Att jag var så mycket i stallet var nog orsaken till att inte gick med i folkpartiets ungdomsförbund förrän jag kom till universitetet, säger hon.

Utmärkt
På fönsterkarmen står en rad diplom. Ett av dem visar att hon för exakt ett år sedan utnämndes till årets FN-vän av svenska FN-förbundet. Utmärkelsen fick hon för sitt engagemang i frågor i FN:s anda, och för att hon driver dem med kunskap och civilkurage.

Birgitta Ohlsson blev glad och stolt över utmärkelsen. Hon är annars van att få kritik för sin utrikespolitik från både höger och vänster.

– Högern tycker att jag är en för blödig biståndsvän, medan vänstern tycker att jag tar parti för Israel och USA för ofta. Det är bra. Man känner att man landat rätt politiskt när man får kritik från båda kanterna, säger hon och drar ner fållen på den chockrosa kjolen närmare knäna.

Lillgammal
Engagemang för utrikesfrågor har hon alltid haft. Hon växte upp som ensambarn i en politiskt engagerad familj i Linköping. Ett lillgammalt barn som följde tv-nyheterna, lyssnade på de vuxnas diskussioner och sög in kunskap. Och det var just flyktingfrågor och bistånd som väckte hennes intresse för politiken.

– Vi hade en av de där små pappbössorna från Lutherhjälpen på köksbordet som man satt och stoppade tioöringar i. Jag minns bilden på sidan av ett barn med stora, mörka, rinnande ögon. Det påverkade mig mycket.

Nu är hon folkpartiets utrikespolitiska talesperson. När frågorna engagerar känns det bra att den egna politiska linjen oftast också blir partiets, säger hon. I sin andra stora hjärtefråga, jämställdheten, ligger hon däremot långt ifrån partilinjen.

– Där ligger jag några sjumilasteg före folkpartiet, kan man säga. Men politik är som ett maratonlopp. Det gäller bara att vara mer uthållig än sina motståndare.

Kvinnofälla
Att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten anser hon vara den viktigaste frågan för jämställdheten. Hon har drivit den – och röstats ned – på varje landsmöte inom partiet sedan 1997.

– Men varje år tillkommer några fler procent som röstar med mig. Man får tänka maraton.

En annan viktig jämställdhetsfråga är att avskaffa vårdnadsbidraget som alliansregeringen just infört.

– Det är helt klart en kvinnofälla. Det behöver man inte vara någon Einstein för att förstå.

Livspusslare
Själv har hon inga barn. Men hon är ändå väl förtrogen med hämta-lämna-stressen. Mopsen Winston ska till dagis varje dag, och även om hon och maken delar på allt hushållsarbete kan det vara svårt att få ihop tiderna med riksdagsjobbet. Arbetsdagar på 13 timmar är vanliga, liksom helgjobb och resor.

Ibland är det svårt att orka och hinna med, men Birgitta Ohlsson ångrar ändå inte att hon blev politiker. Däremot kan det kännas tungt när det blir för mycket konflikter, som den senaste tidens strid om FRA-lagen. Birgitta Ohlsson och ett fåtal andra borgerliga politiker gick öppet emot partilinjerna och tvingade regeringen att göra om förslaget (om Försvarets radioanstalts rätt att spana i radiotrafik och kabeltrafik).

– Det var en lång pärs. Jag har varit med om många politiska strider, men den här går utan tvekan in i toppen bland de jobbigaste någonsin.

Hårt tryck
Själva FRA-frågan är inte svår för Birgitta Ohlsson. Hon vill inte bygga ut övervakningssamhället, men att stå emot trycket var jobbigt för de stridande.

– Det gynnade inte våra politiska karriärer. Tvärtom är det många som är sura, men i sakfrågan lönade det sig att bråka.
Att hon skulle vara för kontroversiell och därigenom sätta käppar i hjulet för sin politiska karriär är inget hon funderar över. Vissa strider måste bara tas för att det ska kännas rätt. Och det är ändå inte partietablissemanget som lyft fram henne, utan gräsrätterna säger hon.

– Jag skulle egentligen passa bättre som politiker i USA där det är mer personval, och där man jobbar mer för en person än för partiet. Jag har svårt för auktoriteter, att jamsa med och vara följsam.

Politiskt djur
Om väljarna lyfter fram henne en mandatperiod till återstår att se. Även om hon inte bestämt sig officiellt, talar mycket för att hon satsar på några år till i riksdagen.

– Jag är väl ett politiskt djur. Tre perioder kan nog vara lagom, men längre ska man inte sitta, säger hon.

FAKTA / En stjärna på karaoke
Namn: Eva Birgitta Ohlsson Klamberg.
Ålder: 33 år.
Bor: Med maken Mark och mopsen Winston i Vasastan i Stockholm.
Politik: Socialliberal feminist. Riksdagsledamot för folkpartiet sedan 2002.
Bakgrund: Ledarskribent, pluggat statsvetenskap, ordförande för Liberala ungdomsförbundet.
Lyssnar på: Frank Sinatra och Ingrid Segerstedt-Wiberg.
Läser: Doris Lessing, Kerstin Thorvall och glassiga modetidningar.
Okänd talang: En hejare på singstar/karaoke.