Det är en svår tid för de italienska facken. Avståndet mellan Cgil och de andra förbunden växer dag för dag. Det gör att förhandlingarna om en ny avtalsmodell är svåra att avsluta.

Många hade förutspått det, de flesta hoppades få fel. Med Silvio Berlusconi i regeringen skulle sprickan mellan Cgil och de två andra stora fackförbunden, Cisl och Uil, bli stor.

Precis så har det blivit. Det började i somras när Cgil gick ut hårt i kritiken av den nya regeringens ekonomiska reformer. Cisl och Uil var mer öppna för diskussion, och tyckte att det fanns några goda sidor i programmet.

Sedan kom förhandlingarna om flygbolaget Alitalia: Cisl, Uil och nykomlingen Ugl (för första gången inbjuden till förhandlingsbordet) skrev under, medan Cgil vägrade. Det var först sedan piloternas eget fackförbund blivit mer positiva som Cgil ändrade sig.

Droppen
Nu har droppen blivit Cgils tota-la nej till det italienska industriförbundets, Confindustrias, förslag till en ny avtalsmodell. Cisl, Uil och Ugl (som inte får vara med och förhandla direkt, men ändå följer frågan eftersom det har över två miljoner medlemmar) tycker tvärtemot att förslaget är klart förhandlingsbart.

– Förslaget är betydligt bättre än det nuvarande systemet, och vi accepterar inte att Cgil försöker stoppa det, säger Uils ordförande Luigi Angeletti.

Enligt förslaget förlängs bland annat avtalsperioden från två till tre år, förhandlingarna startar sex månader i förväg i stället för tre som i dag och det ges stort utrymme för de lokala förhandlingarna. Samtidigt ska de anställda på de små företagen, där förhandlingar nästan aldrig förs, garanteras löneökningar de också. En fredsperiod på sju månader under förhandlingsperioden införs, med böter för den som bryter den.

Uppslutning
Bland arbetarna förstår de flesta Cgil och står bakom deras handlande.

– Jag tycker att fackets enighet är jätteviktig, och skulle helst se ett enda fackförbund per kategori. Samtidigt förstår jag Cgils handlande, de andra förbunden är oftast alldeles för mesiga, säger Umberto Vacchiano, som arbetar på en etikettfabrik med 30 anställda, en ganska typisk situation för en italiensk arbetare.

Alessandro Ugolini som arbetar på en stor kemifabrik, och dessutom är fackrepresentant för Cgil, förklarar hur förbundet resonerar.

– De vill aldrig svara ja innan de är säkra på att ha majoriteten av förbundets medlemmar med sig, något som de aldrig kan få. Egentligen är det nog en ursäkt för att säga nej. Men jag tycker de gör rätt i att stå emot, de andra är alltför passiva och kompromissar för mycket, konstaterar han.

Kompromissförslag på gång
Risken är nu att Confindustria gör upp med bara Cisl och Uil.

– Jag ser inget problem med det. Vi har redan flera exempel på avtal där Cgil inte skrivit under, och företagen har fortsatt som om inget hänt, säger Ulis ordförande Luigi Angeletti.

Ugl, som nästan fått rollen som medlare mellan de tre ”äldre” fackförbunden, håller inte med.

– Vi anser att Cgil gör fel som säger helt nej, men det går inte att göra en sådan här stor reform utan att ha alla de stora förbunden med sig. Vi har tagit fram ett kompromissförslag som vi lagt fram till Confindustria, säger Ugl:s ordförande Renata Polverini.

För de italienska arbetarna känns den nya avtalsformen som ett avlägset problem.

– Vi vill ha löner man kan överleva på. Hittills har den här regeringen inte gjort något för att förändra situationen för oss arbetare, men Prodis regering var inte bättre, konstaterar Umberto Vacchiano.

FAKTA / En av tre med i facket
I Italien finns många olika fackförbund, men de tre viktigaste, som regeringen normalt sett förhandlar med, är Cgil (närstående vänsterpartierna), Cisl (centerorienterad) och Uil (ursprungligen socialistiskt, numera icke-partianknutet). Centralorganisationerna organiserar alla, från fabriksarbetare till läkare, och är uppdelade på mindre förbund. Inom de olika yrkesgrupperna finns oerhört varierande siffror på anslutning, men genomsnittligt är inte mer än en tredjedel av de yrkesarbetande italienarna anslutna till ett fackförbund.

Kristina Wallin
Skicka ett e-postbrev till redaktionen