Jag brukar vara en sån där som ställer upp när de som säger sig veta bäst ger direktiven. Som det där med folkaktien, Telia, remember? Hur många gick på den? Själv tyckte jag att det lät himla bra när Björn Rosengren stod i SVT och bedyrade att detta är en fantastisk chans för vanligt folk.

Ja. Så blir det ju som det blir. Själv hade jag inga pengar, men min son hade några tusenlappar på banken. Och man ville ju vara med, inte vara en av dom som inte tar chansen. Så man tog ju sonens sparpengar, eftersom det var helt vattentätt. Det var ju bara att håva in vinsten tänkte man. Så här i efterhand är det humor, även om inte sonen ser det komiska i det hela.

Eller som när vi skulle rösta om EU-medlemskapet. Man ville ju inte vara anledningen till att hela den svenska ekonomin gick i sank, så det var klart att man röstade som de som visste bäst sa.

Tänk om vi hade blivit som Norge
Det var väl ändå tur antar jag. För tänk om vi hade hamnat utanför och inte fått vara med i klubben. Då hade vi typ blivit som Norge eller nåt, och det vet man ju hur det har gått för dem. Jag menar, de kvalade ju inte ens in till fotbolls-EM.

Som sagt, man ställer ju upp.

Men, det finns en sak jag hårdnackat och kategoriskt säger nej till. Att pensionsspara. Jo, jag vet att de där som har veto på att veta bäst gång på gång bedyrar att det är något jag måste göra, annars blir det ättestupan, som att möta åren med skygglappar.

Men, nej, jag litar inte på systemet. Hur ska man veta vad som händer under de trettio åren som är kvar innan det är dags att ta ut pengarna? Systemen har ändrats tidigare och lär göra det igen.

Bättre att lägga pengarna i madrassen
Senast ut var Länsförsäkringar som i finanskrisens spår sänkte sin återbäringsränta på pensionssparande från fyra till noll procent. Denna numera icke existerande återbäringsränta är före de avgifter bolaget tar ut från pensionsspararna. Det innebär att de som i dag sparar till sin pension hos Länsförsäkringar förlorar jämfört med om de skulle lägga pengarna i madrassen.

Men, för min del så innebär det att jag för en gångs skull verkar ha gjort rätt val, trots att jag alltså inte gjort något annat än att sitta med armarna i kors. Ett enkelt drag faktiskt. Jag kan se rubrikerna; ”Så tryggar du din ålderdom, våga vägra pensionsspara”.

För övrigt tycker jag att hela konstruktionen, som firar tio år nästa år och som tvingar hela befolkningen att förlita sig på börsen och den ansiktslösa marknaden för att få en pension att överleva på, är lika skrattretande som skrämmande.

Som vanligt förlorar vi med osäkra anställningar och mediokra löner
Jag är ganska säker på att det är vi med osäkra anställningar och mediokra löner som är förlorarna, och jag antar att det är tanken, att några få ska vinna och flertalet förlora. Vinnarna?

Det är såklart de där som hittar på finurligheter som folkaktie, EU-medlemskap och ett nytt pensionssystem. Allt annat vore osannolikt.

Anna Norling
Journalist med förflutet som bingovärdinna och grillbiträde
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören