SISTA ORDET. Mona Sahlin och miljöpartiets båda språkrör meddelade i veckan att deras partier siktar på att bilda en koalitionsregering efter nästa val.

Utspelet kunde ha kommit vid en bättre tidpunkt. Världens finansmarknader hotas av en total kollaps med oöverskådliga konsekvenser. Att i det läget ägna tid åt att snickra ihop ett regeringsprogram utan att ens veta vilka villkor som kommer att gälla för politiken om en månad borde inte ha högsta prioritet.

Den socialdemokratiska partiledningen har länge flörtat med miljöpartiet. Kurtisen motiveras med att socialdemokraterna troligen behöver dess stöd efter nästa val för att bilda regering. Samtidigt är s-ledningen oroad över att miljöpartiet kan göra en kovändning och istället göra upp med de borgerliga. Det försökte ju miljöpartiet så sent som i valet 2002.

Att partiledningar måste ägna sig åt valtaktiska kalkyler är inget att huttla med. Taktikspel ingår i varje partiledares jobb.

Hoppsan – är det en partisammanslagning på gång?
Vad som är förvånande med Sahlins och språkrörens utspel är att det presenteras som ett mer långsiktigt och intimare samarbete än vad som hittills förekommit i svensk politik. Fem arbetsgrupper ska tillsättas med uppgift att inte bara förbereda en plattform för valet 2010 utan även ett långsiktigt program för politiken fram till år 2020!

Hoppsan! Så storstilade ambitioner pekar ju närmast mot en partisammanslagning och innan en sådan sker vill kanske medlemmarna i båda partierna ha ett ord med i laget.

Samtidigt fortsätter de båda partiledningarna sin gemensamma mobbning av vänsterpartiet. Ohly och hans partikamrater utpekas som opålitliga därför att de anser att vi förutsättningslöst borde kunna diskutera det ramverk som gäller för den ekonomiska politiken.
Sahlin och språkrören sänker därmed debatten till en intellektuell bottennivå. En sådan omprövning har förordats av LO-ekonomerna och av många andra, bland annat av Assar Lindbeck, en av våra ledande ekonomer som knappast kan beskyllas för att vara vänsterpartist.

Att närma sig framtiden med röven främst
En sak kan vi därutöver vara säkra på. Om världen ska slippa framtida finansiella katastrofer kommer många ekonomiska trossatser att behöva överges. Att i fundamentalistiskt nit bevara överspelade idéer från en annan tid är att närma sig framtiden med röven främst, för att tala med Göran Johansson.

I Sahlins maktkalkyl ingår att vänsterpartiet under alla förhållanden måste ge sitt stöd till en s-regering. Så är det nog. Men innan socialdemokraterna lovar miljöpartiet tro och kärlek borde några tvisteområden ha utretts.

Åtminstone från facklig synpunkt finns det många frågor som pockar på ett svar. Hur ska det bli med a-kassan, las-reglerna och arbetsrätten? Vilken typ av skattepolitik ska föras? Och vad ska hända med kärnkraften efter nästa val? Ska alla dessa frågor lösas på villkor som miljöpartiet kan godta?

Hur det blir med den saken kan ingen veta. Det hade varit bättre att först konkret pröva frågorna en efter en innan man bestämmer sig för en gemensam valplattform.

En och annan partimedlem kanske undrar om rådslaget var mödan värt
Alla socialdemokratiskt partiaktiva ägnar sig denna höst åt ett intensivt rådslagsarbete. Siktet är inställt på partikongressen 2009. Då ska partiet ha mejslat fram sitt program.

Om en och annan partimedlem nu undrar varför han eller hon lagt ned möda på rådslaget, så må det vara dem förlåtet. De visste ju inte att partiledningen redan bundit sig för samarbete med miljöpartiet fram till år 2020.