Huvudbudskapet från EU-kommissionens forum i Bryssel i dag gick inte Europafackets väg. Arbetsmarknadsministrar från en rad länder, bland dem Sven Otto Littorin från Sverige, gjorde klart att de inte vill ändra utstationeringsdirektivet.

De gav inte heller något stöd åt att införa en socialt klausul som gör klart att de mänskliga och fackliga rättigheterna går före fri rörlighet vid en konflikt. Europafacket hade hoppats få stöd för ett sådant protokoll.

– Politikerna ser att domarna är bekymmersamma och ställer till problem. Deras analys är klar, men de vill inte agera, säger Claes-Mikael Jonsson, LO:s jurist på plats i Bryssel.

Politikerna delar de fackliga organisationernas bild av problemen, men anser att det tar för lång tid att agera och att de inte ”vet var de landar”, enligt Claes-Mikael Jonsson.

Sverige, Tyskland, Frankrike, Danmark, Luxemburg var alla mot att öppna direktivet för ändringar som ger utstationerad arbetskraft rätt till samma lön och villkor som den nationella.

– Budskapet från forumet är att politikerna inte vill lösa de problem som uppstått efter de fyra domarna Laval, Viking, Rüffert och Luxemburg. De har minskat ländernas möjlighet att reglera sin egen arbetsmarknad men politikerna agerar inte, säger Claes-Mikael Jonsson.

– Det är djupt oroväckande att europeiska politiker lägger sig platt för EU:s domstol, kommenterar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin enligt ett pressmeddelande.

FAKTA / Utstationeringsdirektivet
I EU:s direktiv om utstationering av arbetstagare listas villkor som utländska gästande arbetstagare ska garanteras utifrån de bestämmelser som gäller i det land de arbetar i: Det handlar om arbetstid, semester, minimilön, uthyrning av arbetskraft, skydd för gravida samt lika behandling av män och kvinnor. I den svenska lagen har kravet om minimilöner strukits.