Ett yrke som vidgar vyerna

Mattias Hjelm har aldrig varit särskilt höjdrädd. Utsikten från 17:e våningen är magnifik, men yrket är samtidigt slitigt, tycker han.

Han jobbar på 60 meters höjd. Fönsterputsaren Mattias Hjelm har långt ner till marken, men känner sig aldrig rädd.
– Det var lite pirrigt första gången jag skulle åka upp i hängkorgen, säger han.

Kvinnan sitter djupt försjunken och läser en tidning i väntrummet på tandläkarmottagningen i ett av höghusen vid Sergels torg i Stockholm.

Hon tittar förvånat upp när Mattias Hjelm plötsligt far förbi i hängkorgen utanför fönstret. Det gungar lite i korgen när han åker upp längs fasaden och med handen försöker hindra korgen från att komma för nära.

– Man vänjer sig vid höjden rätt snabbt, säger han och böjer sig ner med sina gula gummihandskar mot den röda hinken med vatten och diskmedel i. Han har även ammoniak med sig upp.

Kaffepaus på 60 meters höjd
Hisskorgen sitter fast i stålvajrar och hör till själva byggnaden. På taket finns en räls med en vagn och en anordning som stålvajrarna sitter fast i. En gång lyckades Mattias Hjelm och hans bror köra över en strömkabel på taket vilket medförde att korghissen stannade. Bröderna blev fast där uppe på 60 meters höjd en hel timme.

– Människorna på kontoret på den våningen öppnade plötsligt ett fönster och erbjöd oss caffé latte medan vi väntade, säger Mattias Hjelm och skrattar.

Vid andra byggnader finns bara skenor. Då får fönsterputsföretaget självt montera upp en korg.

Trygg
Hisskorgarna inspekteras regelbundet av Svensk Ångpanneförening så Mattias Hjelm känner sig därför trygg på jobbet.

Och de höga höjderna har aldrig avskräckt honom. Så är han också den av företagets tio fönsterputsare som gör de flesta av höghöjdsjobben. Han är inne på sitt tredje år som fönsterputsare – och trivs, även om yrket är slitigt för både axlar och rygg.

– Jag tycker främst att det är axlarna som tagit stryk, men jag har samtidigt blivit starkare i kroppen och fått uthålligare muskler. Man kanske kan komplettera med träning på gymmet för att även få större muskler, säger Mattias Hjelm.

Nyfikna barn
Han berättar att det brukar ta ungefär en vecka att putsa alla fönstren i ett Sergelhus.

När han inte dinglar omkring på höjderna putsar han fönster på förskolor och hemma hos pensionärer. (Företaget har ungefär 2.000 kunder genom avtal med de kommunala förvaltningarna i Stockholm.)

– Barnen brukar alltid trycka fingrarna och näsorna mot fönstren och fråga ”vad gör du?”. De gamla frågar alltid vad det är jag har i medlet.

Jobbar ensam
I början brukade Mattias Hjelm alltid ha en kollega med sig när han putsade fönstren i de höga husen. Men en dag var kollegan sjuk och Mattias Hjelm arbetade ensam hela dagen.

– Då upptäckte jag att det gick bra. Dessutom tjänade jag mer pengar. Sedan frågade jag min chef om det var okej om jag fortsatte jobba själv. Det var det, säger Mattias Hjelm.

En solig septemberdag är det inga problem att hänga i korgliften och se ut över den storslagna utsikten mitt i Stockholm. Men när det regnar och blåser är det förstås inte lika nöjsamt. Inte heller under de kallaste vinterdagarna. 

– Det krävs rätt kläder. Har man det är det rätt okej ändå, säger Mattias Hjelm.

Arbetstiderna är sju till fyra året om.

Höjdskräck tillåtet
Där nere på takterrassen väntar platschefen Anders Runnman. Han har själv varit fönsterputsare i många år och växte upp med föräldrar som drev ett fönsterputsföretag.

Tvärt emot vad man skulle kunna tro är det inte ett krav att de sökande ska vara fria från höjdskräck. Höghöjdsjobben är trots allt bara en liten del av företagets totala verksamhet.

– Vi utbildar våra anställda internt. Först går man som lärling med en mer erfaren person så att man kan komma igång. En del lär sig fortare än andra, säger Anders Runnman.

Enligt honom har det aldrig skett några olyckor med korghissarna vid Sergelhusen, trots att företaget haft fönsterputs-uppdragen där mellan 20 och 25 år.

– Korgarna inspekteras regelbundet och om våra anställda kliver i korgen uppifrån taket har de alltid en säkerhetssele på sig, säger Anders Runnman.

Skulle det bli strömavbrott kan Mattias Hjelm ändå ta sig ner manuellt med hjälp av en nödsänkningsanordning.

Arbetsmiljöverket får sällan in rapporter om tillbud och olyckor när det gäller denna typ av arbeten.

– Vi har en föreskrift om användning av lyftanordningar och så är det ett årligt besiktningskrav. Olyckor lär säkert hända, men det är nog ganska ovanligt att de inträffar på grund av tekniska orsaker, säger Anders Åsén, byrådirektör vid Arbetsmiljöverket.

Han tror att de i så fall oftare kan vara kopplade till användning, som att någon sträcker sig ut eller tappar något som träffar en person som kommer gående på gatan nedanför.

Nere på jorden
Mattias Hjelm har tagit sig ner de 17 våningarna och kommit ner till takterrassen igen. Han trivs bra som fönsterputsare, men har ändå börjat snegla på andra yrken. Bland annat funderar han på att bli plåtslagare, elektriker eller frisör.

– Men det tar tid att lära sig allt innan man blir bra på det, säger han. 

En sista fråga bara, hur undviker man ränder när man tvättar fönster?

– Vinkla skrapan när du kör ner den längs med fönstret. Håller du den rakt pressas vattnet utåt och bildar en rand, säger Mattias Hjelm. 

FAKTA / Sju timmar på 20:e våningen
• I december 2007
störtade två fönsterputsare på Manhattan i New York 47 våningar ner från en skyskrapa. De var bröder och den ene dog när han landade på en mur, medan den andre mirakulöst överlevde fallet som gick i 200 kilometer i timmen.
• I maj 2007 drunknade en fönsterputsare i sin egen hink i Wigan i norra England. Han hade kollapsat till följd av hjärtsvikt.
• I februari 2006 blev två fönsterputsare fast i en hiss utanpå Sveriges högsta byggnad, Turning Torso i Malmö. De tillbringade sju timmar på 20:e våningen, som ligger är cirka 50 meter upp i luften. Ett trasigt linhjul låg bakom haveriet.
Källor: TT och New York Times