/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/lottaelstadinsida4008.jpg
Det politiska engagemanget har funnits så länge Lotta Elstad kan minnas. Föräldrarna var politiskt engagerade på vänsterkanten och det pratades därför av naturliga skäl mycket politik hemma.
 

Lotta Elstad, 25, sökte jobb som hotellstäderska. Sedan skrev hon boken En såkalt drittjobb om sina upplevelser, och skapade debatt ända upp på regeringsnivå.

– Att ha tillfälliga anställningar är som att vara på ständig audition, säger hon.

I våras skapade hon stor debatt i Norge när hon kom ut med En såkalt drittjobb, där hon skildrar sina två månader som städerska på ett hotell i Oslo.

– Det var inget wallraffande på det sättet att jag använde falsk identitet och sådant. Jag hade mitt vanliga namn och jobbade som alla andra. Men jag har anonymiserat personerna i boken så att jag ensam skulle stå som avsändare, säger hon.

Ideologiskt årtionde
Upprinnelsen till boken var att hon började fundera över vilken syn på arbetslivet som kablas ut i medierna och huruvida den bilden verkligen stämmer med verkligheten. Hon funderade på om hon i själva verket hade växt upp med en massa lögner.

– Delvis har det varit så. 1990-talet var ett väldigt ideologi-årtionde. Man fick lögner serverade, som till exempel att klasskillnader inte längre finns och att arbetslivet är en plats där drömmar går i uppfyllelse, där frihet och kreativitet står på dagordningen. Och att alla människor egentligen har jobb som kräver högre utbildning, och att allt handlar om intellektuellt kapital.

– Men det är en missvisande beskrivning, säger Lotta Elstad.

Lågutbildade
Hon påpekar att de flesta i dag faktiskt har yrken som inte kräver högskoleutbildning.

– Medan jag skrev om mediernas bild av arbetsmarknaden gick jag igenom olika mediearkiv och läste en del forskningsmaterial. Jag gick också in på Arbetsförmedlingens hemsida för att jag funderade på förhållandet mellan skitjobb och drömjobb, och varför det är så att en del ska bli sjuka av arbetslivet och andra inte.

Hon lade märke till att platsannonserna som rörde städjobb hade som kvalifikationskrav att de sökande skulle kunna norska.

– Men bland de lediga konsult­jobben fanns inte några sådana krav. Det säger mycket om hur etniskt segregerad arbetsmarknaden har blivit och vilka man förväntar sig ska söka vissa jobb, säger Lotta Elstad, som samtidigt passade på att söka flera av de lediga städjobben.

Napp
Hon fick napp som hotellstäderska vid hotellkedjan Thon hotell i Oslo.

– Jag hade ingen konkret plan på att det skulle bli en bok medan jag jobbade, men jag skrev dagbok om allt som hände. När jag slutat kontaktade jag fackföreningarna och bad om att få se deras arkiv. Jag satt där och läste olika korrespondenser, bland annat mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Mörkrädd
Hon blev mörkrädd när hon läste om alla konflikter på arbetsmarknaden.

– I ett fall skrev arbetsgivaren ”Du har blivit påkommen med att prata kurdiska på jobbet. Om du inte slutar med det kan ditt jobb vara i fara”.

Efter att ha gått igenom arkiven beslutade hon sig för att skriva boken om hotellstäderskornas verklighet.

– Jag var så kallad ”ringvikarie” och hotellet ringde mig vid behov, vilket i princip var hela tiden. Med de lagar vi har i dag är de tillfälligt anställda under konstant tryck, de pressar sig själva till att jobba mer och blir sjuka oftare. Att ha en tillfällig anställning är att vara under en konstant prövotid. Man vågar inte säga ifrån på samma sätt som de fast anställda, säger Lotta Elstad.

En av hennes chefer drog henne vid ett tillfälle åt sidan och viskade:

”Det finns sabotörer här. Säg till om du ser något märkligt.” Chefen byggde alltså allianser med personalen, säger Lotta Elstad.

Regeringsutspel
Efter att boken hade publicerats vågade flera ringvikarier gå ut och berätta om sina arbetsvillkor. Debatten nådde ända upp till regeringsnivå och den norska hälsoministern Bjarne Håkon Hansen ville se hårdare tag mot just tillfälliga anställningar inom hotellbranschen.

– Det gjorde att hotellkedjans ägare Olof Thon gick ut med ett offentligt brev till Bjarne Håkon Hansen där han bland annat hävdade att ringkontrakten är bra för då kan de anställda själva bestämma när de vill jobba.

Lotta Elstad berättar att hon trots allt faktiskt trivdes bra som hotellstäderska, även om hon anser att de tillfälliga anställningarna bör minska. 

– Jag trivdes med kollegorna. Det kändes bra att göra någonting fysiskt. Det var ganska varierande arbetsuppgifter och väldigt socialt, säger hon.

De medverkande i boken fick alla veta om i förväg att den skulle komma ut.

– Skriv en bok du, jag håller också på att skriva en, sa någon, säger Lotta Elstad. 

FOTNOT: En såkalt drittjobb finns inte på svenska, men om den översätts så lär titeln bli Ett så kallat skitjobb.

FAKTA / Kan flöjta med händerna
Namn: Lotta Elstad
Ålder: 25 år.
Familj: Svensk mamma, norsk pappa, styvmamma, styvpappa, en halvbror, två helsystrar, två styvbrorsor och två styvsystrar.
Bor: I Oslo.
Blir glad: När jag är kär.
Blir arg: När jag blir missförstådd.
Okänd talang: Jag kan göra en panflöjt med händerna och få fram toner.