BOKRECENSION. Det finns inget vackert sätt att kolonisera kontinenter. Folkmord, förtryck, förnedring, skövling och en och annan massaker är vad som behövs för att stjäla land och naturresurser.

/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/sittingbull.jpg  
Siouxhövdingen Sitting Bull  
   

Även om jag misstänker att de flesta av oss innerst inne vet detta så är det lätt att blunda för detaljerna och betrakta koloniseringen av Australien, Indien och Nord- och Sydamerika som någonting som bara skedde. Ett oundvikligt steg i historien.

Javisst, det bodde redan människor där, men de var ju någon slags naturfolk som inte ville eller kunde anpassa sig och därför försvann i takt med att civilisationen växte fram.

Vidrig läsning
Trots att det sedan 1970-talet skett en revidering av historiebeskrivningen och att koloniseringen av världen utanför Europa inte längre framstår som så ärofylld, är det fortfarande svårt att ta till sig exakt hur brutal själva processen egentligen var.

Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee tillåter ingen att blunda för brutaliteten i skapandet av USA.

Det är inte så mycket en bok som en katalog över ett folkmord.

Drygt fyrahundra sidor med detaljer om hur de vita nybyggarna systematiskt slaktade, bestal, bedrog och förnedrade ursprungsbefolkningen.

Det är vidrig läsning och det finns inga andningshål, inget utrymme för hopp. Och systematiken i processen är fullt jämförbar med nazisternas program för utrotning av judar och romer och andra icke önskvärda.

Genomtänkt politik
Vilda Västern vanns inte genom enskilda slag mellan nybyggare, understödda av armén och de lokala indianstammarna, den vanns genom en genomtänkt politik från Washington.

I skapandet av denna gigantiska nation, denna gigantiska kristna nation vars funktion är att ta emot Guds son när han väl bestämmer sig för att återvända till jorden, fanns det inte utrymme för hedningar.

Indianernas traditionella jägar- och handlarsamhällen som ofta bestod av nomadiska grupper stod i konflikt med det västerländska idealet att äga tillgångar i form av mark, boskap, guld, silver och olja.

Den slutgiltiga lösningen
Ju fler nybyggare som strömmade in till den nya nationen, fattiga och svältande nybyggare, många på flykt undan religiös förföljelse, desto viktigare blev det att göra dem till medborgare och att förse dem med mark.

Vilket i praktiken innebar att indianerna gång på gång tvingades i väg från anvisade reservat och förflyttades till land där de omöjligt kunde livnära sig.

Lösningen på indianproblemet var svält och sjukdomar. Inom loppet av trettio år, 1860-1890 utrotades majoriteten av de amerikanska indianerna och USA konsoliderade sin position som en stormakt.

Protokollen talar
Allt detta hade kunnat ske utan omvärldens vetskap, men indianerna förde många och långa förhandlingar med regeringen och dessa dokumenterades och det är på dessa protokoll Dee Brown baserar stora delar av sin bok.

Bok: Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee.
Översättare: Lars Ekegren.
Förlag: Karneval.

Petra Meyer
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn