Äldrevården svidar om

Maria Andersson testar en tröja på klädmarknaden som hålls i matsalen. En volontär hjälper Gerd Pagrotsky (i rullstol) med att plocka fram plagg. I bakgrunden dukar personalen upp fika.

REPORTAGET Den ena längan med kläder efter den andra rullas in i matsalen som före lunch får tjänstgöra som livlig klädmarknad. Småmönstrade klänningar i lagom längd strax under knäna, liksom vita bomullslinnen i fem-pack, är populära. Grova byxor med pressveck provas ut av herrarna i sällskapet.
 
– Milton, kom nu här, jag tänkte du kunde köra runt mig lite bland kläderna, hojtar Gerd Pagrotsky, en av de boende på Björkekärrs äldreboende i sydöstra Göteborg.  

En lång kö av rullstolar och rollatorer rullar in på klädmarknaden. Personal visar och tipsar och en grupp frivilliga volontärer fungerar som smakråd för de många spekulanterna.

Bingo!
Enhetschef Heidi Pietrek visar vidare in i nästa del av Björkekärrshus. Här sitter ett helt gäng seniorer i djup koncentration vid långbord prydligt dukade med bingokuponger. En djup tystnad har lagt sig över rummet som bara bryts av Helena Sandbergs taktfasta ”35, trea femma, nummer 2, enkel tvåa”.

Det är bingo och de gamla som fortfarande bor hemma i Björkekärr kan komma till äldreboendet och spela tillsammans med dem som bor i huset. Personalen på avdelningarna blir tillfälligt avlastad och kan koncentrera sig på dem som behöver mest hjälp. 

Mångkultur
Björkekärrshus är en ovanligt mångkulturell arbetsplats. Tidigare i år fick den utmärkelsen Integrationsarbetsplats 2008, vilket ger en vink om att ett viktigt integrationsarbete bedrivs på boendet.

Några dagar i veckan kommer studenter från Svenska för invandrare (SFI) och gör praktik i den dagliga verksamheten. Praktikanten får en handledare som slussar in honom eller henne på arbetsplatsen – och på den svenska arbetsmarknaden.

– Det kan vara så enkla grejer som att veta om att sätta på Melodikrysset på lördagarna eller Allsång på Skansen under sommaren, säger Heidi Pietrek.

Fast anställning
Vissa praktikanter har det gått extra bra för och de är nu anställda på Björkekärrshus. Här jobbar människor från hela världen.

– Många kommer från Mellanöstern, främst Irak och Iran, men även från Afrika, Eritrea tillexempel. Sedan har vi en stor grupp från Östeuropa, berättar Heidi Pietrek.

Hon tror på forskaren Bo Malmgrens framtidsbild om en mångkulturell arbetsplats med betoning på personal som kommer från Afrika söder om Sahara.

– Vi är redan där, konstaterar Heidi Pietrik och syftar på sin egen arbetsplats.

Hon är själv från Tyskland och vet hur det är att som utlandsfödd försöka slå sig in på svenska arbetsmarknaden.

– Jag säger inte nej till SFI-praktikanter. Det är ett bra sätt för oss att hitta ny duktig personal, förklarar hon. 

Utvecklas och trivs
Sonia Palmgren-Gomez har jobbat på Björkekärrshus i drygt ett år. Innan dess utbildade hon sig till undersköterska och fick jobbet genom sin utbildning.

– Jag är ganska ny på arbetsplatsen men trivs bra. Jag utvecklas och har nyligen gått en kurs i taktil massage som jag kan använda mig av i jobbet.

Sonia Palmgren-Gomez kommer ursprungligen från Colombia, men kom till Sverige för 20 år sedan. På hennes avdelning jobbar personal från bland annat Iran och Libanon och många vikarier från olika länder. Hon ser bara fördelar med en bredd bland personalen.

– Jag tycker mångfald är bra, det är så det ska vara. Vi är alla utbildade undersköterskor, det är viktigast.

Läs också: Artikeln "Framtidens vårdpersonal har växt upp i Afrika" 2008-08-26