Facket påverkade invandringspolitiken

LO var i hög grad med och påverkade villkoren för arbetskraftsinvandring mellan 1945 och 1981, visar historikern Jesper Johansson. Foto: HANS RUNESSON

Det är en fråga om balans. De egna medlemmarna ska skyddas, samtidigt som det finns ett ansvar för samhällets ekonomi. Arbetskraftsinvandringen har alltid varit en svår fråga för facket. Snart ska ett förslag som helt kastar om förutsättningarna upp i riksdagen.

Den 10 november ska riksdagen behandla frågan om nya regler för arbetskraftinvandring.

Regeringen vill ge arbetsgivarna större möjligheter att bedöma hur många de behöver anställa från länder utanför EU. Arbetsförmedling och fack sätts i baksätet.

Beslutet kan bli en historisk förändring av den moderna invandringspolitiken.

Restriktiva fack
Året var 1919. Det var då fack och arbetsgivare fick rätt att yttra sig om arbetskraftinvandring inom sina branscher.

Under den första hälften av 1900-talet var facken restriktiva. I depressionens skugga följde en rädsla för arbetslöshet.

Några år efter andra världskrigets slut ändrade dock LO sin hållning, visar historiken Jesper Johansson vid Växjö universitet, i sin avhandling om retoriken och praktiken i LO:s invandrarpolitik mellan 1945 och 1981.

Sverige slöt rekryteringsavtal om invandring från andra utomnordiska länder, 1947 tecknades ett sådant avtal exempelvis med Italien.

Inflytande en förutsättning
En förutsättning var att LO fick vara med och påverka villkoren. Och ett krav var att de utländska arbetare som ville jobba i Sverige var tvungna att gå med i facket.

LO krävde dessutom att utländska arbetare skulle få samma villkor som svenska, både socialt och ekonomiskt.

Under samma tid fungerade både fack och arbetsgivare som en tungt vägande remissinstans då frågan om arbetskraftinvandring kom upp. Parterna gjorde bedömningar av vilka behov som fanns av arbetskraft inom respektive bransch.

– I hela samhället har det funnits en rädsla att invandring ska leda till omfattande sociala och etniska konflikter. Samtidigt insåg LO att det fanns ett behov av att få in fler på arbetsmarknaden. Det var det snabbaste sättet att upprätthålla tillväxten, säger Jesper Johansson.

Tempot ökar
På 1940- och 1950-talen ökade invandringen långsamt och frågor som integration togs knappt upp. Under 1960-talet ökade tempot, vilket fick LO att reagera.

– Facket låg på för att få betald språkundervisning under arbetstid, vilket det instiftades en lag om 1973.

– LO drev även på för att få en företagsintroduktion för invandrare och rätten att få information om kollektivavtal och lagar på arbetsmarknaden, säger han.

Förståelse
Från fackligt håll var synen under 1960-talet att de som kom till Sverige skulle anpassa sig, assimileras, till det svenska samhället.
Under 1970-talet förändras sakta den synen.

– Det uppstår en större förståelse för kulturella och språkliga skillnader och man vill främja hemspråksundervisningen, säger Jesper Johansson.

Enligt honom var en förutsättning för att arbetskraftinvandringen fungerade så smidigt mellan 1945 och 1981 att den accepterades av LO.

FAKTA / Nya regler
Regeringen driver tillsammans med miljöpartiet ändringen av reglerna för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.
Förslaget ger arbetsgivarna större inflytande över vilka som ska få komma hit, dessutom ska tillståndstiderna för tidsbegränsade arbetstillstånd förlängas från två till fyra år.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 15 december.
Källa: Riksdagen