Alliansen pekar ut fel budgetvinnare

De med lägst inkomster tjänar mest på regeringens politik, enligt en analys i måndagens statsbudget. Men för den slutsatsen krävs många osäkra antaganden. En rak analys ger nämligen helt motsatt svar.

I en bilaga till budgeten lämnar regeringen sin analys över vilka som tjänar och vilka som förlorar på politiken. Vid en första titt verkar inkomstfördelningen inte påverkas nämnvärt.

2009 är visserligen höginkomsttagarna vinnarna genom att gränsen för statlig skatt höjs, men de ökar sin inkomst bara något mer än de som har allra lägst inkomster.

Långsiktiga effekter
Och ser man på den sammanlagda effekten av regeringens politik sedan valet så är tiondelen med allra lägst inkomster de stora vinnarna, enligt fördelnings­analysen. De ökar sin ekonomiska standard med dubbelt så mycket som andra grupper.

Denna slutsats blir möjlig genom att regeringen räknar in ”långsiktiga effekter” i sin analys.

Med långsiktiga effekter menas att folk får arbete eller ökar sin arbetstid.

I redogörelsen är de dock fortfarande medräknade i sin relativa ursprungsgrupp.

Annat mönster
Det är alltså inte gruppen lägst betalda som har ökat sina inkomster, utan de personer i denna grupp som jobbar mer och därmed inte längre tillhör gruppen med lägst inkomster.

Om materialet rensas från dessa personer, dem som regeringen antar ska få jobb genom indragna bidrag och lägre skatt, så blir mönstret helt annorlunda.

Förutom för den tiondel av befolkningen som tjänar allra mest gäller då jämfört med alla andra att – ju lägre inkomst du har desto sämre blir din ekonomiska standard på grund av regeringens politik.

En rakt motsatt fördelningspolitisk effekt alltså.

Osäkerheter
Det är också mycket osäkert hur många nya jobb – om ens något – som skapas genom jobb­skatteavdraget och hur många som därmed kan lämna gruppen med lägst inkomst, speciellt i en annalkande lågkonjunktur.

Antagandet om att fler får jobb bygger på att fler ska tvingas söka jobb när a-kassa och sjukpenning sänks. Utbudet av arbetskraft ska därmed öka, men det måste också finnas någon som vill an­ställa dem. Och lågkonjunkturen är som sagt på väg.

En tredje osäkerhetsfaktor med de rejält tilltagna ”långsiktiga effekterna” är att en del människor inte kan jobba.

Visserligen har Sverige en bra sjukvård, men här finns fortfarande sjuka och utslitna människor.

Då hjälper det inte att bidragen sänks, arbetsutbudet ökar ändå inte.

Slaskpott
Risken är att den tiondel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna förvandlas till en slaskpott av människor, av arbetslösa och sjuka som inte kan ta något jobb eller som ingen arbetsgivare vill anställa. Då har vi skapat ett riktigt utanförskap för dem som inte duger.

Och för dem hjälper inga antaganden om långsiktiga effekter.