KRÖNIKA. Snart virvlar höstlöven över Brunnsviks folkhögskola, det är dags för seminariet Boken på arbetsplatsen, kanske för sista gången.

Temat går i koppleriets tecken, nämligen att skapa kontakter mellan bokombud och bibliotekarier, något som är helt avgörande för de fackliga arbetsplatsbibliotekens fortlevnad.

Seminarierna har resulterat i att allt fler arbetsplatser bygger upp egna bibliotek med finansiering från kulturrådet.

I höstas fanns det plötsligt inga pengar att söka till kultur i arbetslivet och de kommuner som fortfarande underhåller arbetsplatserna med böcker går att räkna på ena handens fingrar.

Köerna ringlade
Det finns anledning att påminna om att våra folkbibliotek en gång växt upp ur fackföreningsbiblioteken.

Utlåningen var det inget fel på, år 1909 under storstrejken ringlade köerna vid utlåningsdiskarna i Stockholm trots att man hade öppet 11 timmar om dygnet! Ekonomin var det som fick arbetarbiblioteken att foga in sig under den kommunala verksamheten.

Med det hade arbetarrörelsen släppt ifrån sig ett viktigt vapen i kampen för bildning.

Numer avsätter många folkbibliotek betydande resurser åt att t. ex. lotsa företagare fram till etableringar i kommunerna.

Det går inte att skruva tiden tillbaka.

Entusiasm räcker inte
Idag står vi med nymornade arbetsplatsbibliotek helt beroende av frivilliga ombud, entusiasm är bra men arbetarrörelsen måste på nytt inse betydelsen av bibliotekens roll i lärandet i ett land där en femtedel av eleverna i grundskolan inte läser böcker på fritiden, där de flesta av LO fackens medlemmar aldrig öppnar en bok.

Är det ett godkänt samhälle för dagens arbetarrörelse?

Lena Kallenberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn