2008 ett minusår för produktiviteten

Produktiviteten sjunker i det svenska näringslivet. Bakom raset ligger en oväntat låg efterfrågan och den stora uppgången i
sysselsättningen.

Under 2000-talets första år uppvisade Sverige en exceptionellt god produktivitetsutveckling. De årliga ökningstalen var bland de högsta i världen.

Men bilden har hastigt svängt. Produktiviteten backade förra året, vilket innebär att värdet av det som producerades per arbetstimme faktiskt minskade.

Alla tecken pekar mot att även 2008 blir ett minusår. Två år i rad med fallande produktivitet har den svenska ekonomin inte haft på väldigt länge.

– Att produktivitetstillväxten skulle bli låg var väntat. Det är naturligt i denna fas av konjunkturen. Men att den skulle bli så här svag är överraskande, säger Urban Hansson Brusewitz, prognoschef på statliga Konjunkturinstitutet.

Institutet hävdar att huvudförklaringen till den usla produktiviteten är att företagen har underskattat omfattningen av nedgången i ekonomin. En bedömning som delas av LO-ekonomerna.

– Företag, i synnerhet inom tjänstesektorn, missbedömde efterfrågeutvecklingen. Många verkar ha trott att svackan skulle bli kortvarigare än den blev, säger Urban Hansson Brusewitz.

Anställningsbeslut är framåtblickande och bygger på vad arbetsgivaren tror om framtiden. Och när företag sätter igång att anställa folk för att de tror att försäljningen kommer att bli hög – men säljtrycket därefter inte alls motsvarar förväntningarna – får sig produktiviteten en rejäl törn.

På Svenskt Näringsliv gör dock chefekonomen Stefan Fölster en annan analys av situationen.

– Många yngre och andra med kort arbetslivserfarenhet kom in på arbetsmarknaden förra året. Det tar tid att komma in i jobbet och dessa grupper kan förväntas ha en något lägre produktivitet. Det drar ner produktivitetstillväxten. Men det är inte något negativt, säger han.

– Vi måste vänta oss att produktivitetstillväxten minskar om sysselsättningen samtidigt ökar kraf-tigt. Den omvända situationen såg vi åren innan, då företagen avstod från att anställa medan vi hade en väldigt hög tillväxt i produkti-viteten, fortsätter Stefan Fölster.
Betydelsen av denna effekt är dock omdiskuterad. Flera ekonomer beskriver den som marginell i förhållande till konjunkturens betydelse.

Utvecklingen av produktiviteten är en av faktorerna som spelar in för att bestämma löneutrymmet. När värdet av det en arbetare producerar på en timme stiger finns förutsättningar att höja lönen. Men LO-ekonomerna är skeptiska till att ta med produktivitetstillväxten från enskilda år i beräkningen av löneutrymmet.

–  Den varierar så mycket från år till år. I fjol skulle det inte ha blivit någon löneökning alls, medan vi skulle ha haft höga lönelyft åren innan. Bedömningen ska göras utifrån den långsiktiga produktivitetstillväxten, säger Dan Andersson, LO:s chefekonom.

Ekonomerna räknar med att produktiviteten repar sig under kommande år, i och med att sysselsättningen faller tillbaka och efterfrågan går upp igen. 2008 är det extrema året, hävdar Daniel Lind, chefekonom på Unionen.

– Men långsiktigt kan vi vänta oss en viss nedgång i den långsiktiga produktivitetstillväxten. Dels därför att den tidigare tillväxten har drivits av en stark utveckling inom telekomsektorn, dels därför att fler kommer att sysselsättas inom tjänstesektorn. Och i den delen av ekonomin är genomsnittliga produktiviteten lägre, säger han.

På Konjunkturinstitutet har prognosen för den framtida tillväxten i produktiviteten skrivits ned efter den senaste tidens utveckling.

– Många företag planerade för större investeringar än vad som blev fallet. Kapitalet hann inte med under en period med många nyrekryteringar. Det innebär mindre kapital per anställd och därmed lägre produktivitet. Och i den mån nedgången beror på bristande investeringar kommer löneökningsutrymmet att hållas tillbaka framöver, säger Urban Hansson Brusewitz.

Anders Eld
Skriv ett e-postbrev till redaktionen