Tänkare i en förvirrad tid

ESSÄ. Varje generation förklarar sin tid vara en brytningstid. Och så synes väl samtiden alltid vara.

Men vissa skeden i historien är mer sökande och famlande än andra. Eller kanske ska vi säga förvirrade. Jag vill påstå att vår tid är en förvirringens tid. På gott och ont.

Gamla fasta ideal har övergått i eftertankens kranka blekhet.

Den reellt existerande socialismen existerar inte längre.

1700-talsteorier som laissez-faire praktiseras som högsta vetenskap medan nationerna vittrar sönder under den globala kapitalismens tryck.

Vi står handfallna inför de naturkatastrofer vi själva skapat.

Kinas kommunister förvaltar världens råaste kapitalism medan högern blivit det nya arbetarepartiet, kvinna kämpar mot man, höger har bytt plats med vänster, ungdomen förvildas, vad som tidigare synts fast visar sig vara rena gungflyn.

Återblick på 1800-talet
Var det på samma sätt under 1840-talet?

Industrialismen hade ännu inte nått vårt land men stod i farstun och det återstod fyrtio år innan August Palm skulle börja sprida socialismens läror.

Liberalismen var ganska kry men började bli gammal.

Mill, Proudhon, Marx
Och det var en oro därute i världen. Revolutioner härjade litet var stans i Europa. Förvirringen var stor, sökandet efter nya kartor intensivt.

I England försökte John Stuart Mill och Herbert Spencer bringa ordning i förvirringen medan fransmannen Pierre Joseph Proudhon förklarade att ”egendom är stöld” och tysken Karl Marx skrev ”Kommunistiska manifestet”.

I Sverige var förvirringen av det mer stillsamma slaget.

Redaktör och rådman
I Malmö satt en man och knåpade på en ”Slutlikvid med Sveriges rikes lag”, ett verk i fyra band.

Mannen var Nils Herman Quiding. Han hade fötts 1808, alltså för precis 200 år sedan, och således strax efter att den ärorika franska revolutionen ersatts av Napoleon I:s kejsardöme.

Quiding levde ett borgerligt liv med sin familj och var redaktör för Malmö Tidning 1847-79 och rådman i Malmö och riksdagsman för borgarståndet 1838-42.

Nils Nilsson Arbetskarl
Mest satt han vid sitt skrivbord och funderade och skrev under pseudonymen ”Nils Nilsson Arbetskarl”.

Han skrev om ”underklass” och ”överklass” för första gången i den svenska politiska litteraturen.

Samme man skrev också ett utkast till en europisk konstitution. Han förordade kvinnans jämställdhet med mannen och den privata egendomens avskaffande.

Quiding ville bringa ordning i tillvaron.

Mot äganderätten
I sin Slutlikvid med Sveriges rikes lag, utgivna i fyra band under åren 1871-76, hävdade han att den privata äganderätten:

• ger upphov till underklassens kroppsliga och andliga fasaväckande elände,
• överklassens skeva ställning till samhället och därigenom uppkomna förfalskning på alla livets områden,
• kvinnokönets slaviska beroende av männen,
• krigen med alla dess olyckor,
• brottsligheten med alla dess rysligheter,
• lögnens utbredning på jorden till den grad att sanning knappast vågar se dagen.

Staten skyddar egendomen
Sina ståndpunkter om äganderätten hade han, enligt vad han själv sa, uppnått genom att kritiskt studera historien.

Han hade funnit att all egendom ursprungligen hade uppstått genom egenmäktigt förfarande, stöld, röveri eller våld.

Därefter har staten kommit till som skydd för denna egendom.

På så sätt hade överklassamhället uppstått.

Ett enat fritt Europa
Tredje boken i denna slutlikvid med Sveriges lag innehåller ett förslag till grundlag för ett enat Europa under titeln ”Europas grundlag för tjugonde seklet”.

Inte förrän 2004 kom något liknande i form av ”Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa” d.v.s. EU:s spolade konstitutionsförslag.

Quidings européiska grundlag är indelad i tio artiklar och 200 paragrafer.

”Alla europeiska samhällen är förenade till en enda stat. Under staten lyder riken, under riket land, under landet härader, under häradet kretsar vilka alla större och mindre samhällsområden kallas med gemensamt namn distrikter.”

Obligatorisk engelska
Quiding tecknar alltså en federation med självständiga riken.

Det europeiska statsspråket skulle vara engelska, som obligatoriskt skulle läras av varje barn vid sidan om modersmålet.

Samhället skulle lösa in kommunikationsmedlen, varje stat skulle ha ett råd och en hövding, mynt och mått skulle vara gemensamma, religionen varje människas ensak.

För att förbereda denna Europas grundlag skulle en europeisk kongress sammanträda i Prag den 1 januari 1895 och lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1901.

Var finns dagens Quiding?
Quidings idéer diskuterades aldrig på allvar av samtiden. De glömdes.

Han levde i en brytningstid där de utopiska sociallärorna saknade förankring i den sociala och materiella verkligheten.

Quding själv var aldrig socialist utan liberal och han var inte historiematerialist.

Hans ”Slutlikvid” är ändå en framtidsutopi med stark bäring mot dagens samhälle.

Quiding dog 1886, knappast uppmärksammad av dåtidens framväxande arbetarrörelse.

Kanske finns det idag någon Quiding som vid sin bärbara dator formulerar idéer om framtiden? Alltmedan förvirringen sprider sig.

Mario Matteoni
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören