Frankrike har öppnat för företagen att anpassa arbetstiden efter behov. Individuella avtal tillåts också med de nya lagarna.

Den franska lagen om 35 timmars arbetsvecka kommer att finns kvar, men främst i teorin. Med de nya lagar som senaten röstade igenom i slutet av juli undermineras 35-timmarsveckan så att den i det närmaste avskaffas.

Lagarna som den borgerliga majoriteten drev igenom ändrar ”på djupet den fackliga representativiteten”, enligt franska medier. De börjar gälla i september.

– Vi lämnar då äntligen de 35 timmarna, sa arbetsmarknadsminister Xavier Bertrand efter omröstningen.

Presidentens mål
Flera lagregler bygger på en överenskommelse som slöts mellan de stora arbetsgivarorganisationerna Medef och CGPME och de största fackliga centralorganisationerna i våras.

Det var 2000 som vänsterpartierna i parlamentet sänkte arbetstiden från 39 till 35 timmar i veckan. Målet var att komma åt den höga arbetslösheten genom att dela på jobben.

De borgerliga partierna har emellertid hävdat att 35-timmarsveckan i stället förvärrade den ekonomiska situationen.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy ser ut att uppnå sitt mål att få bort 35-timmarsveckan och att liberalisera arbetsmarknaden. I de nya lagarna underlättas för fack och arbetsgivare att sluta avtal på företagsnivå, men också för arbetsgivaren att sluta individuella avtal.

60-timmarsvecka
I praktiken är det endast EU:s arbetstidslag på max 48 timmar i veckan som i framtiden sätter gränsen för hur mycket extra arbetstid som arbetsgivaren kan komma överens med sina anställda om.

För tjänstemän med flexibla arbetstider sätts ett tak på 235 arbetsdagar per år jämfört med dagens 218.

Arbetsgivarens möjlighet att förhandla fram individuella avtal med var och en av de anställda utifrån angivna ramar liknar det brittiska systemet. Det tillåter individuella avtal om arbetstider som går utöver EU:s 48 timmar.

Dessa individuella avtal kan innebära arbetsveckor på 60 timmar, enligt franska medier.

Individuella avtal
I framtiden kan också icke fackliga företrädare kunna förhandla för de anställda på företagsnivå, om de väljs av en majoritet.

Ett av de största facken, CFDT, anser att arbetsgivarna ensidigt kommer att kunna bestämma över arbetstiderna på arbetsplatser där det inte finns kollektivavtal.

– Den nya lagen innebär att fler avtal kommer att slutas mellan arbetsgivaren och individen, något som skadar kollektivavtalen. Längre arbetstider och kortare pauser är ett hot mot hälsa och säkerhet, säger Hervé Garnier, förbundssekretare i CFDT.

Men på stora företag med starka fack uppges intresset vara mindre för att förlänga arbetsdagarna, eftersom de inte vill stöta sig alltför mycket med facken.