Medlingsinstitutets generaldirektör, Claes Stråth, är tveklöst arbetsmarknadens populäraste och mest efterfrågade person. Hans namn dyker upp under snart sagt varje seminarium där fack och arbetsgivare debatterar ”den svenska modellen efter Laval”. Och det är alltid i de knivigaste frågor eller på de områden där parterna står längst från varandra som svaret under Almedalsveckan är – Claes Stråth.

De nyligen avkunnade domarna från EG-domstolen i Laval och Viking-målet har lett till intensiv debatt bland fack och arbetsgivare om vad som krävs av den svenska modellen för att den ska vara förenlig med EG-rätten. De hittills redovisade ståndpunkterna är emellertid ytterligt svåra natt förena. Hoppet står till Claes Stråth.

I dag var det Teknikarbetsgivarna som lanserade sin idé för vad som måste till på den svenska arbetsmarknaden i ljuset av EG-domstolens utslag i fallet Laval. Teknikarbetsgivarna förordar entydigt en lagstiftad minimilön för hela den svenska arbetsmarknaden. Och motivet är att det får minst skadeverkningar på den svenska modellen i övrigt.

Klent bifall
Bifallet var, föga oväntat, inte särskilt starkt. Inte ens den egna huvudorganisationen, Svenskt Näringsliv gjorde vågen. Än så länge passar SN i den här frågan. Först när Claes Stråth analyserat vad Laval-domen kräver av Sverige och parterna kommer besked från de privata arbetsgivarna om vägval.

Att fackföreningsrörelsen gör tummen ner för Teknikarbetsgivarnas förslag förvånar ingen. Grundinställningen är att avtalslösningar alltid är att föredra framför lag på löneområdet.

Och blotta tanken på lagstiftade minimilöner fick Erland Olauson, nyss avgången avtalssekreterare inom LO, att utbrista:

– Gud bevare mig.

Myndighet avgör
Risken för framtida bekymmer spelades ner av Teknikarbetsgivarna som ansåg att svensk ämbetsmannatradition borgar för att det här skulle kunna gå smidigt. Tanken bakom Teknikarbetsgivarnas förslag är att en fristående myndighet skulle få i uppdrag att fastställa en nationell minimilön efter de intentioner regering och riksdag enas om.

Men vem som ska kontrollera efterlevnaden av ett lagreglerat system är mer oklart. Det kan ju inte som i dag vara fackföreningsrörelsen eftersom den inte har ett finger med i spelet att fastställa lönerna. Någon form av tillsynsmyndighet måste därför skapas som övervakar systemet och kontrollerar att de lagfästa lönerna verkligen betalas ut.

Kompakt motstånd
Sannolikheten för enighet om det här förslaget är nära noll. Hittills är det bara Teknikarbetsgivarna som vill ha systemet och trots deras storlek och inflytande räcker det inte för att få gehör för detta, kanske inte ens bland de egna. Och hos fackföreningarna är motståndet kompakt.

Det blir därför än en gång Claes Stråth som får identifiera vad som måste göras i spåren av Laval och peka på alternativen. Därefter blir utredningen mer eller mindre en regelrätt förhandling mellan parterna om hur en lösning ska se ut.

Huvudavtalet
I potten finns också förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. De inleds direkt efter sommaren men kommer att ske i snigelfart så länge Claes Stråths utredning inte levererat de efterfrågade beskeden och parterna enats om hur utländsk utstationerad arbetskraft ska avlönas under sin vistelse i Sverige. Oenighet i den här frågan kan utan tvekan ensam fälla alla ansträngningar att revidera huvudavtalet.

Därför förblir Claes Stråth i arbetsmarknadens rampljus hela hösten. Det är via hans utredning som lösningen eller öppningen för en fortsättning kan skapas.