– I Bangladesh var det under en period förbjudet att vara fackligt aktiv. Det är klart att förhållandena inom textilindustrin blir dåliga då. Och värst är det i sportklädesindustrin, sa Neil Kearney, generalsekreterare i textil- och beklädnadsinternationalen under ett seminarium om mänskliga rättigheter inom sportklädesindustrin.

Vad kan facket, konsumenterna, handelns arbetsgivare och politikerna göra för att det blir schystare villkor inom sportklädesindustrin? Den frågan var på tapeten under seminarienamnet Fackliga och mänskliga rättigheter i sportindustrin.

– Snart är det OS och det är det många som ser fram emot, sa IF Metalls ordförande Stefan Löfven. Men det ska inte hindra oss från att se lite längre.

-OS är en industri där många tjänar pengar i många led. Men det finns också förlorare här. Arbetare som tillverkar kläder till sportindustrin som tvingas sitta inlåsta på sitt arbete till usla löner. Det är dags att vi tillsammans gör något för att komma åt detta. Det handlar om facket, företagen, politiken och konsumenterna. Alla måste vi göra något tillsammans.

Bangladesh
– Många regeringar runt om i världen har ett stort ansvar. När den som sitter i regeringen har intresse inom industrin så blir det ett problem. I exemplet med Bangladesh så var det flera i regeringen som var ägare till textilindustrier. Då blir det ett problem, sa Lars Anders Häggström, förbundsordförande för Handels.

Idrotten är förstås en del av konsumenterna av dessa kläder. Mattias Claesson, kommunikationschef på Riksidrottsförbundet, menade att förbundet förstås har ett ansvar hur det agerar.

– Vi har ett ansvar som konsumenter. Men vi måste också lära oss mer för att bli bra konsumenter. Med kunskapen så kan vi sprida ljus över frågan ut i vår organisation. Jag tror ingen gillar att folk far illa på sina arbetsplatser. Oavsett om det gäller för att det ska tas fram billiga sportkläder eller något annat, sa han.

Företagens ansvar
Att problemet med stora brister inom industrin ändå finns internationellt beror enligt flera av mötesdeltagarna på en industri som inte vill ta ansvar för arbetsmiljö och sina medarbetare.

– I slutänden är det de stora varumärkena som måste ta sitt ansvar. Så länge de vägrar att sluta internationella avtal som garanterar en viss trygghet för den som arbetar inom industrin så kommer problemen att fortsätta att finnas, sa Neil Kearney.

– Problemet som jag ser det är att politiken inte är tillräckligt stark. Länder med sämst demokrati har också oftast sämst arbetsmiljö. Jag tycker inte att det går att skylla enbart på företagen. Företag flyttar dit det är billigast att producera. Men med ökad standard i ett land så kommer kraven på bättre förhållanden. Och då flyttar företaget. Till slut så finns det ingen plats för företag som inte sköter sig, sa Niklas Wykman, ordförande i moderata ungdomsförbundet.

Fria fackföreningar
– Jag tror också att man måste agera tuffare mot regeringar. Men det gäller att ha i åtanke att multinationella företag spelar ut länder mot varandra. Politiken måste se till att det finns ett gynnsamt klimat för fackföreningar på företagen. Fria fackföreningar garanterar att det finns schysta avtal, sa Jytte Guteland, ordförande i SSU.

Maria Sandow, kanslichef på Svensk Handel stil, det vill säga den del av handeln som jobbar med bland annat sportkläder, beskrev de problem som hon ser ur företagsperspektiv.

– Jag säger precis som alla andra att ingen vill att det ska finnas dåliga arbetsförhållanden. Det våra medlemmar kan göra är att se till att det finns schysta arbetsförhållanden. Det finns företag som jobbar efter den modellen. Hennes & Mauritz är ett sådant företag. Jag tror att vi bara är i början. Det krävs utbildning och alla anställda kan inte vara utbildade i allt, sa hon.

Skriv och klaga
Frågan från publiken var vad konsumenten kan göra.

– Att klaga hos företaget är en lysande idé. Alla kommunikationschefer på företagen räknar med att ett brev motsvarar 400 missnöjda kunder. Skriv! Fråga om varan är tillverkad under schysta förhållanden. Kan ingen svara så måste de det till slut, sa Neil Kearney.

– Vi måste ta ansvar och vi har ingen chans att göra något omedelbart. Men målet måste vara att det ska finnas fler internationella avtal med stora sportklädesmärken till OS 2012, sa Stefan Löfven.