En rapport från Unionen visar att en kvinna som jobbar med samma jobb, i samma företag, i samma region, tjänar nästan 2 000 kronor mindre än en man. Det hade aldrig kommit fram om inte lönekartläggningsinstrumentet hade funnits.

Det hävdade fackförbundet Unionen i en debatt med bland andra Teknikföretagen.

– Vi stödjer helt och hållet regeringens linje att det räcker med lönekartläggläggning vart tredje år. Jag anser att diskriminering är något som arbetstagaren måste diskutera med arbetsgivaren. Lönekartläggning är för otympligt, sa Karl-Olov Stenqvist, vice vd i Teknikföretagen.

Stefan Karlsson, 2:e vice ordförande i Unionen och Eva R Andersson, arbetslivskonsult var helt klart av en annan åsikt. Båda menade att det fanns en poäng med att lönekartlägga varje år.

Bra instrument
– Det är förstås lite jobbigt i början. Men min bild är att det här är ett bra instrument att komma åt lönediskriminering på grund av kön. Jag hoppas att vi är överens om att det är ett problem, frågade Stefan Karlsson.

– Det finns inga som helst skäl att lönediskriminera. Jag menar att det är fel att fokusera på kartläggningen. Jag hävdar att det finns lagstiftning som är tillräckligt stark. Känner sig någon lönediskriminerad så måste den diskutera detta med arbetsgivaren. Hjälper inte det så finns facket lokalt, centralt och i sista hand kommer domstolen in, sa Karl-Olov Stenqvist.

Eva R Andersson menade att det fanns svårigheter i det som Karl-Olov Stenqvist sa. Hon pekade på flera saker.

– I en kartläggning kommer du åt det som sticker ut. Den enskilde medarbetaren har svårt att se detta. Och att det fortfarande finns en skillnad mellan mäns och kvinnors löner visar Unionens kartläggning. Nästan 2 000 i skillnad fortfarande är väl ett tecken så gott som något, sa hon.

"Kartlägg frivilligt"
Närmare än så kom inte parterna  varandra i debatten. Eller kanske lite. Den som vill ska få lönekartlägga.

– Vill någon lönekartlägga så får den göra det varje vecka om den så vill. Men våra medlemmar tycker att det tar för mycket tid och resurser. Det bästa är att gå direkt på problemet istället för att använda en massa statistik, sa Karl-Olov Stenqvist.