Under lång tid har priserna varit stabila i Sverige och tilltron till en prisökning kring två procent har vuxit för vart år som gått. Tilltron till stabila priser har medverkat till att växla ner löneökningstakten i Sverige till 3,5 procent om året. Reallönerna – löneökningarna minus inflationen – har trots detta stigit kraftigt.

Men med ett oljepris som galopperar och når nivåer som få trodde var möjliga ens för något år sedan och livsmedelspriser som hänger med upp i en snabbare takt än tidigare har inflationen skjutit fart också i Sverige.

Riksbankens räntevapen är emellertid trubbigt mot inflation som skapas utanför landets gränser och en höjning av styrräntan innebär därför främst en inbromsning av den inhemska konjunkturen. Räntehöjningarna kyler av en redan svalnande konjunktur.

Att arbetsmarknaden redan mattats är alla överens om och med räntehöjningar stryps konjunkturen än mer. I spåren följer fler varsel, en ökad arbetslöshet, en lägre sysselsättning och minskad efterfrågan i hela ekonomin.

Riksbanken bekämpar inflationen och bryr sig inte om arbetsmarknaden
Riksbankens agerande förefaller därför ensidigt sikta in sig på att bekämpa inflationen på ett par års sikt. Konsekvenserna på arbetsmarknaden är någon annans ansvar. Målet är att återvinna en ökad tilltro till inflationsmålet hos allmänheten. Förväntningar om inflation har en tendens att bli en självuppfyllande profetia, resonerar banken.

Om alla tror att priserna stiger kan också branscher och delar av ekonomin som inte påverkas av oljepriser eller livsmedelsimport höja sina priser och då är inflationen inte längre importerad utan till en del också hemlagad. Och det vill riksbanken undvika till varje pris.

På arbetsmarknaden ställer emellertid inflationen och räntehöjningarna till det och alla letar därför lösningar på dilemmat. Löneavtalen är framförhandlade under förutsättningen att inflationen håller sig runt två procent. I dag är den 4 procent och reallöneökningarna kan helt och hållet frysa inne det här året.

Begränsad risk för att avtalen sägs upp
Uppsägningar av löneavtalen är visserligen möjliga på flera avtalsområden, men är inte en helt igenom attraktiv lösning. Vem vill förhandla om löneökningar i en fallande konjunktur där risken för att pressa ut mer i lönekuverten är ytterligare arbetslöshet. Risken för uppsagda löneavtal är därför fortsatt begränsad. Det mesta talar för att löntagarna sitter still i båten under hela avtalsperioden, fram till våren 2010.