Birgitta och Elisabeth fick inte jobben de sökte. Orsak? De hade skulder hos kronofogden.

Enligt kronofogden hade drygt 650 000 personer i Sverige betalningsförelägganden förra året. Det rör sig om ungefär sju procent av Sveriges befolkning.

Betalningsanmärkningarna kangöra det svårt att få jobb. LO-Tidningen har varit i kontakt med flera personer som inte fått jobb just för att de har skulder hos kronofogden. Två av dem berättar om sina svårigheter, men de får vara anonyma. Att ha skulder är i dag är fortfarande belagt med stor skam.

Raserad ekonomi
För Elisabeth, 55 år, har betalningsanmärkningarna betytt ett fullständigt stopp i arbetslivet. Hon är välutbildad, och hade inga problem att få arbete till för några år sedan.

– Jag träffade en man som fullständigt raserade mitt liv. Det var bra först. Men till slut blev jag och mina barn tvungna att fly från staden. Han hade för många kontakter där för att jag skulle kunna få hjälp. Han förföljde mig. Trakasserade mig och mina barn. Jag försökte få besöksförbud. Men ingen trodde på mig.

Under denna period brakade allt ihop för Elisabeth. Hon blev sjukskriven under två år och tog lån för att betala sina räkningar. Det gick inte till slut. I dag är hon skyldig över 500 000 kronor. Och hon ser inga utsikter att hon någonsin ska bli skuldfri.

– Det har ett antal otrevliga kronofogdar förklarat för mig. Men jag vill göra rätt för mig. Jag vill göra en skuldsanering. Jag vill se ett ljus i tunneln, säger hon.

Ett sätt att kanske kunna betala av mera av sin skuld är att få ett bättre betalt jobb, tänkte Elisabeth. Hon sökte en tjänst som en ganska hög chef. Blev kallad till intervju och till slut stod det mellan henne och en annan person.

– Jag tyckte att intervjun gick väldigt bra och hoppades väldigt mycket på tjänsten. Den skulle kunna ha blivit en vändning för mig. Men jag fick inte jobbet. Först tänkte jag inte så mycket på det. Men tankarna om varför började snurra och efter en vecka ringde jag upp och frågade varför jag inte fick jobbet. Enda skälet var att jag hade skulder hos kronofogden.

Samhället dömer
Men det här var ett chefsjobb. Är det inte viktigt att ha koll på sin egen ekonomi då?

– Absolut. Men jag tycker att alla borde bedömas utifrån sin situation. Det är inte så att jag har förköpt mig och hamnat där jag är nu. Jag tycker att jag kunde ha fått förklara varför jag hade mina skulder. Men samhället dömer den som har skulder hårt, säger hon.

Birgitta, 40 år, har också drabbats av kravet att en nyanställd måste vara fläckfri. Hon berättar om en anställningsintervju hos ett bemanningsföretag:

– Jag hade helt klart kompetens för jobbet. Och när de frågade om jag hade betalningsanmärkningar så sa jag som det var. Jag hade en jobbig tid i livet då jag fick en massa skulder. Det jobbar jag med nu. Men då var jag inte aktuell längre för jobbet.

Hon berättar också att hon tidigare har haft ett säkerhetsklassat jobb hos försvarsmakten. Och där var det inget problem att ha betalningsanmärkningar.

I Kronofogdens register
– Det fanns förstås andra saker som var viktiga. Men att man var registrerad hos kronofogden räknades inte som en risk.
Elisabeth har en hel del synpunkter på vad facket skulle kunna göra för den som har skulder.

– Väldigt många svenskar finns registrerade hos kronofogden, och säkert är många av dem med i facket. Jag tycker att facket skulle kunna hjälpa en medlem som hamnat snett med något av de lån som finns. Det kan betyda stor skillnad att betala av en massa dåliga lån och bara ha ett att koncentrera sig på.

– Dessutom tycker jag att facket diskuterar det här för lite. Många skuldsatta är de svagaste i samhället. Alla orkar inte bråka, säger Elisabeth.

Elisabeth har jobb i dag. Men det tycks vara omöjligt att få ett jobb med mer ansvar.

Birgitta har varit arbetslös i flera år. Arbetslöshet gör ofta att det är svårare att komma in på arbetsmarknaden. Skulden gör inget lättare.

– Samhället gör heller inget i dag. Det känns som om jag får gå på existensminimum i resten av mitt liv. Vem vill ha en 40-åring med skulder som varit arbetslös i flera år? Jag hoppas att någon börjar agera, snart, säger Birgitta.