SISTA ORDET. Alla vet att Sverige tillhör de länder i världen där flest människor lönearbetar. Trots detta manas ständigt bilden fram av Sverige som ett land befolkat av lättingar, fuskare, och svartjobbare.

All åtstramning av ersättningar, chockhöjda egenavgifter, ökad kontroll och tuffare regler för att över huvudtaget få ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet eller sjuk- och aktivitetsersättning motiveras av det påstådda fusket.

Verkligheten är  den motsatta. Viljan att försörja sig själv, att göra rätt för sig, är utpräglad i det svenska samhället. Alla ansträngningar och konstruktioner av försäkringssystemen har byggt på denna grundläggande vilja.

Jag minns själv från min uppväxt hur arbetslösheten rev och slet i byggnadsarbetare när vintern bet och omöjliggjorde arbete på byggen. Arbetslöshet under några vinterveckor hörde därför till vardagen.

En plåga
Men att gå hemma och vänta på att få börja jobba igen var för många en plåga eftersom det kändes fel.

Visst, alla visste att vädret rår man inte på, men hur feltänkt det än var så smög sig tanken på att man inte gjorde rätt för sig. Resan till den lokala a-kassan för att stämpla var därför en resa förknippad med skam. Få i min närhet gjorde den med lätt hjärta.

Sjukskrivna jagas
I dag när politiken förändrats och hårdnat går mina tankar ofta till dem som byggde upp trygghetssystemen, hur genomtänkt de konstruerade dem och hur noga de var med att aldrig ens tänka tanken att överutnyttja dem.

2008 verkar maktens herrar och damer ha fått för sig att landet är befolkat av fuskare som överutnyttjar alternativt fuskar med alla tänkbara system. Följdriktigt inriktas politiken på att jaga de sjukskrivna, de arbetslösa och föräldrar som tar hand om sjuka barn.

Idén, åtminstone i retoriken, sägs vara att återupprätta ett havererat system – som om det skulle behövas. Det finns, mig veterligen, ingen seriös undersökning som visar att fusk eller överutnyttjande är ett stort och allvarligt problem.

Luckor finns
Självklart innehåller varje försäkringssystem, oavsett hur smart utformat det är,  luckor eller svagheter som utnyttjas av den som vill. Det går inte att undvika.

Den avgörande frågan som aldrig lyfts fram och diskuteras är vart samhället är på väg och vad som händer med oss som befolkar detsamma när tillit byts mot misstro och den ena vandringssägnen efter den andra om socialbidragsfusk, sjukförsäkringstrixande och svartjobb parallellt med a-kassa förvandlas till ”sanningar”.

Samhället riskerar spricka
Tron att alla andra fuskar skapar misstänksamhet, skärper motsättningar i onödan, förstärker tendensen att var och en får klara sig själv och minskar beredvilligheten att bidra till allas bästa.

Följden blir att samhället spricker sönder i olika beståndsdelar där djupgående motsättningar närmast blir en självklarhet.

För dem som varit med och byggt upp system som skapar en rimlig trygghet för den som drabbas av arbetslöshet, sjukdom eller arbetsskada är utvecklingen ohyggligt dyster.

De ser generationers ansträngningar smulas sönder. Och vägen tillbaka till ett samhälle som vilar på tillit och tilltro blir längre och längre.