Bild:

Resan tar ungefär en timme och tjugo minuter. Gunilla Näsman är jurist och pendlar till jobbet på regeringskansliet i Stockholm.

Varje dag tar hon bilen från huset utanför Norrtälje till en pendlarparkering – oftast Ledinge eller Rösa – där hon kliver på bussen.

Vid Danderyds sjukhus byter hon till tunnelbana till T-centralen och promenerar sedan till Rosenbad.

– Det är ren bekvämlighet, förklarar hon sitt val av resesätt.

Hon använder bussresan som arbetstid, läser och talar i telefon.

– Klimatmässigt går det inte att lösa bättre eftersom vi bor utan allmänna kommunikationsmedel. Att cykla till bussen går inte, det är för långt.

Vad skulle kunna göra din resa bättre?
– Det går nog inte att förbättra den särskilt mycket. Kommunikationerna mellan Norrtälje och Stockholm är fantastiska, bussarna går var femte minut under högtrafik. Det har talats om att bygga ut spårkommunikationerna från Stockholm, men det skulle inte betyda någon tidsvinst för mig.

Gunilla Näsman berättar att arbetskamrater som bor söder om Stockholm och åker pendeltåg ofta råkar ut för stopp i trafiken. Det händer nästan aldrig med bussen.

Sparar tid
Stefan Andersson säljer affärsresor. Tidigare jobbade han i Stockholm och då tog det honom cirka en och en halv timme att ta sig till arbetet, men nu sitter han i centrala Norrtälje. Det betyder att han sparar minst en timme i vardera riktningen.

– För min egen del spelade inte restiden så stor roll, jag åkte buss och sov ändå större delen av tiden. Men det tär hemma, jag såg inte så mycket av barnen när jag var borta uppåt 13 timmar per dag. Familjelivet har blivit lättare.

Svårt att ändra sig
Numera åker han buss och promenerar i den ena riktningen mellan hemmet och jobbet. Åt det andra hållet blir det bil, eftersom han och sambon växelvis hämtar och lämnar barnen på dagis.

Han har svårt att se på vilket sätt han skulle kunna förändra sina resvanor. Det skulle ta för lång tid att cykla, och det finns ingen anledning att åka bil åt båda hållen. Det skulle vara slöseri.

Klimataspekten är ingenting som påverkar Stefan Anderssons val av färdmedel i någon större utsträckning.

–Visst har jag tagit del av debatten, men det är ingenting jag tänker så mycket på för egen del.

Cyklar till jobbet
Marie Wåhlin arbetar på en förskola i Norrtälje. För enkelhetens, hälsans och miljöns skull cyklar hon till jobbet, vilket tar ungefär en kvart. Någon gång promenerar hon.

– Jag är ingen jättefanatiker, men det man kan göra ska man göra, säger hon om sitt miljöengagemang. Vi har ju bara ett jordklot och vi ser stora förändringar redan nu.

Tar maten i ryggsäcken
Marie Wåhlin har bil, som hon använder ett par gånger i månaden, säger hon.

–Oftast tar jag matvarorna i ryggsäck på cykeln. Men jag storhandlar varannan vecka. Då bunkrar jag upp ordentligt, och passar också på att släppa av barn på någon aktivitet.

I övrigt skjutsar hon inte barnen till träningar och fritidsaktiviteter.

– Alla mina barn får cykla. Det är bra inte minst ur hälsosynpunkt – man mår ju mycket bättre om man rör på sig.
Marie Wåhlin skulle gärna se att kollektivtrafiken byggdes ut och blev billigare, så att fler fick möjlighet att låta bilen stå.

Busstiderna passar inte
För Andreas Wåhlin är de allmänna kommunikationerna inget realistiskt alternativ.

Han pendlar från bostaden i Norrtälje till jobbet som truckförare på Holmens pappersbruk i Hallstavik, fyra och en halv mil norrut.

Busstiderna stämmer inte alls med arbetstiderna. När han jobbar eftermiddagsskiftet skulle han komma fram till fabriken två timmar innan jobbet börjar och behöva smita en timme före arbetstidens slut.

– Det är bil som gäller och det är synd, för de flesta skulle hellre vilja åka buss. Både för att det är skönare när någon annan kör och bättre ur ekonomisk synvinkel, säger han.

Samåker
Andreas Wåhlin (som inte är släkt med Marie Wåhlin) gör som de flesta som bor i Norrtälje och jobbar på Holmens – han samåker. Det har han gjort ända sedan 1994 när han flyttade till Norrtälje.

– Det blir ju ännu självklarare när bensinpriset ligger över 13 kronor. Dessutom är det ju skönt att slippa köra.
Miljöhänsyn blir framför allt viktigt vid val av bilar, men även här är det ekonomin som ger de tydligaste signalerna.

– Man tänker ju på framtiden. Bensinen blir ännu dyrare.

I dag kör han en bil som är några år gammal.

Skulle du kunna tänka dig en elbil?
– Det skulle vara helt perfekt, förutsatt att batteriet går att ladda tillräckligt snabbt både när bilen står hemma och på jobbet.

Avståndet och busstiderna gör att det enda som kan få Andreas Wåhlin att byta färdmedel är ett nytt jobb. Att flytta tillbaka till Hallstavik, där han bodde de första fem åren han jobbade på pappersbruket, är inte aktuellt.