Medlemsvärvning en fråga för hela LO

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vill att ambulerande patruller från facket ska finnas tillgängliga under dygnets alla timmar och kolla hur människor har det, prata om fackets betydelse och kolla om facket kan hjälpa till med något. Foto: Anna Wahlström.

Världens starkaste fackföreningsrörelse har de senaste 18 månaderna dränerats på 150.000 medlemmar.
– Det är en oerhört allvarlig utveckling som vi måste bryta. Att slå sig för bröstet och stoltsera med att vara starkast i världen räcker inte när medlemmarna lämnar, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

LO-kongressen närmar sig raskt och Wanja Lundby-Wedin utstrålar en blandning av förväntan och nervositet. Allra tydligast märks oron över de fortsatta medlemsförlusterna i förbunden.

På kakelugnen i arbetsrummet sitter ett statistikblad där den prickade linjen lutar betänkligt ned åt höger. Det är mätningar av den fallande organisationsgraden år efter år och den sista punkten ligger långt under de tidigare.

–  Jag har den uppsatt för att inte en dag glömma vad vi står inför och vilken utmaning som vi måste anta och klara, säger hon och pekar på den prickade linjen.

Hoppas på värvning
Möjligheten att vända utvecklingen ligger, enligt LO:s ordförande, i att betrakta och behandla medlemsvärvning som en gemensam strategisk fråga och inte som en angelägenhet som varje förbund hanterar för sig.

– Samtliga förbund måste agera tillsammans och vi måste i grunden ompröva vårt tidigare agerande, säger hon och den bekymrade rynkan i pannan djupnar.

Det råder ingen tvekan om att dräneringen av fackförbunden och därmed också LO som centralorganisation oroar henne på djupet. Den lilla uppgång som LO-Tidningen berättade om i förra veckan kan ännu inte förta att en stadig ström av medlemmar månad efter månad lämnar de fackliga organisationerna.

Flera olika förklaringar
Analysen av medlemstappet har så här långt mest skjutit in sig på regeringspolitiken och dess betydelse för utvecklingen. Men LO:s ordförande gör det inte så enkelt för sig.

– Självklart betydde regeringens chockhöjning av a-kasseavgiften mycket för människors beslut att lämna a-kassan och/eller facket. Fackföreningarna blev inte så dåliga över en natt att 125.000 skyndade sig att lämna dem, säger hon.

Men regeringspolitiken räcker inte som förklaringsmodell. Och efter interna diskussioner och analyser är LO-ledningens bild av utvecklingen nu mer mångfacetterad och hotet mycket större än vad någon velat se hittills.

Tre sorters medlemmar
Grundtanken är att det finns tre olika sorters medlemmar. Där finns den hårda kärnan av aktivister som lever med och för facket och politiken jämt och ständigt. De lämnar aldrig sina organisationer.

En andra stor grupp är de som är medlemmar efter att ha gjort medvetna val. De har tänkt igenom idén bakom fackföreningar och förstår betydelsen av den gemensamma styrkan. De lämnar inte heller i första taget.

– Men så finns det en betydande grupp, osäkert hur stor den är, som är med för att kompisarna eller arbetskamraterna är det, säger Wanja Lundby-Wedin.

De har, enligt LO-analysen, en ganska oklar bild av vad fackföreningarna gör och betyder för att löner och villkor utvecklas som de gör. Det är därför en mycket lättrörlig grupp som snabbt kan lämna sin fackförening.

– Vid en viss punkt är det tillräckligt många runt ett fikabord som inte längre är med och då försvinner skälen för de andra att vara med. Då hotar fritt fall i medlemskåren, säger Wanja Lundby-Wedin, som därför tänker lansera en rad nya idéer under LO-kongressen.

Öppet dygnet runt
Den bärande tanken i den vitaliserade fackföreningsrörelse som LO-ordföranden ser framför sig kan enkelt sammanfattas i begreppet 24:7, där 24 står för dygnets alla timmar och sju för veckans alla dagar.

– Vi måste finnas i arbetslivet, på alla arbetsplatser, vid alla tider på dygnet och inte bara under kontorstid. Arbetslivet är så förändrat att det krävs ett helt nytt arbetssätt från vår sida, fortsätter Wanja Lundby-Wedin.

Att organisera medlemmar och övertyga tvivlare om att vara kvar ska inte vara förbundsspecifi
kt. Varje förbund ska inte agera för sig, enligt Wanja Lundby-Wedin.

– Team med olika förbundsföreträdare måste agera gemensamt. Det är lika viktigt för IF Metall att många medlemmar är med i Hotell- och restaurangfacket som för HRF. Vår modell förutsätter att alla verksamheter har starka fack och arbetsgivarorganisationer, fortsätter hon.

Ambullerande patruller
I framtiden, helst snart, vill LO:s ordförande därför se ambulerande patruller från facket knacka på överallt under alla dygnets timmar och kolla hur människor har det, prata om fackets betydelse och kolla om facket kan hjälpa till med något.

– Jag vet att vi inte klarar allting på en gång. Men anslaget, idén, vill jag ha stöd för på LO-kongressen, säger hon.

Förhoppningar och tro inom fackföreningsrörelsen att en socialdemokratisk seger i nästa val innebär ett nytt lyckorike för facket avfärdar Wanja Lundby-Wedin som farliga och direkt kontraproduktiva i det läge som råder.

– Självklart vill vi medverka till ett regeringsskifte. Men vi måste själva ta ansvar för utvecklingen på arbetsmarknaden. Det gäller allt från medlemsrekrytering till avtalsförhandlingar. Vi måste övertyga människor om fördelarna med vår svenska modell som bygger på starka organisationer och inte på en lagstiftning som kan ändras beroende på politiska majoriteter, förklarar hon bestämt.

Omval
Det är åtta år sedan Wanja Lundby-Wedin valdes till ordförande för LO och i och med årets omval skriver hon in sig bland de ordförande som suttit längst i modern tid. Men 2012 är det slut under alla omständigheter.

– Jag känner bara ren och skär lust inför fortsättningen. Det blir tuffa år, men jag känner mig nu så trygg i rollen att jag ser fram emot nästa kongressperiod, säger hon.

Och visst finns det några verkligt epokgörande förhandlingar och frågor på bordet den närmaste tiden.

Ny utmaning
Huvudavtalsförhandlingarna med Svenskt Näringsliv tillsammans med PTK är kanske den mest spektakulära. Men också avtalsrörelsen 2010 innebär en ny stor utmaning.

– Jag är optimistisk och tror vi kan hitta överenskommelser som är bra för både arbetsgivarna och oss, säger hon angående huvudavtalsförhandlingarna.

Exakt vilka svårigheterna är vill hon inte gå in på, men medger att det finns några svåra nötter att knäcka på vägen fram till ett eventuellt avtal.

Slavliknande villkor
Förutom att skapa en fackföreningsrörelse som finns 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan är de papperslösas situation ett ständigt återkommande problem som Wanja Lundby-Wedin vrider och vänder på.

– Det är upprörande att upptäcka att så många lever under slavliknande villkor. Vi måste kunna företräda dem utan att de riskerar att slängas ur landet, säger hon och påminner om att frågan blir en av de viktigaste under kongressdagarna.

Debatt blir det också om utslaget i EU:s domstol i det berömda Lavalmålet. Stämningarna inom fackföreningsrörelsen är uppjagade och många känner stark oro inför utvecklingen.

– Jag förstår det, men tror att den tillsatta utredningen kan klara ut vad som gäller i Sverige när utländska företag konkurrerar med avsevärt lägre löner. Varken vi eller övriga löntagare i Europa kan leva med den omtolkning som EU:s domstol gjort av utstationeringsdirektivet, säger hon.

FAKTA: LO:s alla ordförande
Fredrik Sterky 1898–1900, Förgrundsgestalt (s). Tidningen Arbetets förste direktör.
Herman Lindqvist 1900–1920, Träindustriarbetareförbundet, möbelsnickare.
Arvid Thorberg 1920–30, Träindustriarbetareförbundet, byggnadssnickare.
Edvard Johansson 1930-36, Sko- och läderindustriarbetareförbundet, skomakare.
Albert Forslund 1936, Järnvägsmannaförbundet, konduktör.
August Lindberg 1936-47, Sågverksindustriarbetareförbundet, sågverksarbetare.
Gunnar Andersson 1947-56, Metall, metallarbetare, dog innan han hann tillträda.
Axel Strand  1947-56 Träindustriarbetareförbundet, möbelsnickare.
Arne Geijer 1956–73 Metall, metallarbetare.
Gunnar Nilsson 1973-83Träindustriarbetareförbundet, glasbruksarbetare.
Stig Malm 1983-93 Metall, instrumentmakare.
Bertil Jonsson 1993–2000 Träindustriarbetareförbundet, sågverksarbetare.
Wanja Lundby-Wedin 2000– Kommunal, undersköterska.