Universiteten dåliga kunskapsspridare
Generaldirektör Mikael Sjöberg på Arbetsmiljöverket anklagar universitetsvärlden för att vara för otillgänglig:
– Vi står ofta i korridorerna och undrar om det pågår någon forskning om det som vi utreder, säger han.
Han anser att universitetens största problem är att informera och sprida sin kunskap.
– Det är ingen nyhet att många forskare beskriver att deras institution varken får pengar eller status om de själva lägger ner tid på att delta i det omgivande samhället. Då blir forskarna i stället helt fokuserade på att skriva artiklar i internationella publikationer. Och universiteten ser inte ut kunna sprida kunskap om sitt pågående arbete tillräckligt bra, säger han.
Mikael Sjöberg hävdar att han och medarbetarna på Arbetsmiljöverket inte känner till huruvida det pågår forskning om olika ämnen som myndigheten för tillfället utreder.
Kritiken tillbakavisas
Men Jan Holmer, som är en av initiativtagarna till det nationella nätverket för arbetslivsforskare, känner inte igen sig i Mikael Sjöbergs verklighetsbeskrivning.
– Min uppfattning är att kontakten med samhället blivit mycket bättre. Speciellt arbetslivsforskare har ju direktkontakt med arbetslivet, och lokala högskolor har direktkontakt med kommuner och näringsliv.
Bättre att fokusera
Mikael Sjöberg står dock fast vid sin åsikt:
– Det kan visst vara så att vissa av forskarna som betraktar sig som arbetslivsforskare har något bättre kontakt med arbetslivet än andra. Konstigt vore väl annars. Sedan är det så att den enskilde forskaren har sin universitetsledning som sitter med det finansieringssystem den har. Ibland är det bättre att fokusera på hur man kan bli bättre än att tala om ”hur bra vi är”, säger han.
